Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berättelsen om ghanim,
den, som satt vid ötterna: ve dig, oKh^jzuràn! — Hvarförerdå, o Kadib?
— frågade den andra. — Vår beherrskar, — återtog den förra, — är
okunnig oin det, som tilldragit sig. Derföre sitter han om nätterna vid
en graf, der det icke finnes annat än en i trä skuren bild, ett arbete af
bildhuggaren. — Huru förhåller det sig då med Kut el-Kulub? —frågade
den andra. Den andra slafvinnan svarade: vet, att vår herrskarinna
Zubej-deh med «n slafvinna sände henne något bendj, hvarigenom hon försänktes i
dvala; när medlet gjort sin verkan på henne, lades hon uti en kista, som
blef bortburen af Sawab och Kafur, hvilka hade befallning att sätta ned
henne uti en graf. Då sade Khqzurän: ve dig, o Kadib! Är icke
furstinnan Kut el-Kulub död? — Himmelen bevare hennes ungdom från
döden! — svarade Kadib. — Jag hörde furstinnan Zubejdeh säga, att Kut
el-Kulub befünne sig hos en ung köpman, vid namn Ghanim från Damask,
och att hon vistats hos honom fyra månader, denna dag inberäknad.
Men vår beherrskar gråter och tillbringar sömnlösa nätter vid en graf,
der det icke finnes något lik. — Så samtalade de med hvarandra,
medan khalifen" hörde deras ord. Men när. de slutat samtalet, och han fatt
kunskap om saken, eller att grafven vore understucken, och att Kut
el-Kalub vistats hos Ghanim, Eyubs son, under en tid af fyra månader, blef
han upptänd af vrede, stod upp och kallade sina emirer inför sig.
Veziren Djafar el-Barmeki infann sig och kysste jorden inför honom; men
khalifen yttrade i vrede till honom: skynda, o Djafar, ined en skara
beväpnade till Ghanims, Eijubs sons, hus och omringa det genast, samt för hit
honom, tillika med min slafvinna Kut el-Kulub, ty honom skall jag
sannerligen straffa.
Djafar svarade;’: jag hör och lyder! — Han begaf sig genast åstad
med sina genare, — Wali’11 följde honom likaledes, — och så kommo de
till Ghanims hus. Ghanim hade nyss förut varit ute och hemtat en
kötträtt, hvilken han just ämnade förtära i sällskap med Kut el-Kulub, då
denna såg ut och fann, att huset var omringadt på alla sidor, samt att
veziren och Wali’n, verkställarne af khalifens domar, och hans mamluker
med dragna svärd omgåfvo det, likasom den färgade delen af ögat
omgifver ögonstenen. Hon insåg genast, att underrättelser om henne
kommit till khalifens, hennes herres, öron, och hon var öfvertygad om sitt
förderf. Hennes anlete bleknade, hennes skönhet förvissnade, och med en
blick på Ghanim sade hon: rädda dig, min älskade! — Hvad skall jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
