- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / II. Bandet /
153

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OCII PRINSESSAN DUNJA.

153

mitt beslöt och såg ännu en gång upp emot henne, inen blef återigen
sanslös. När jag hemtat mig från detta andra anfall, varseblef jag bredvid
henne en spegel och en röd duk. Nu blef jag äfvenledes sedd af henne.
Hon sköt upp ärmarna öfver sina annar, öppnade sina fingrar och slog
sig fur barmen med flata handen och alla fem fingrarna; derefter lyfte
hon upp handen och sträckte ut spegeln utanför jalusien, fattade den
röda duken och drog sig tillbaka med densamma; men hon kom tillbaka
igen och släppte duken ifrån fönstret ned mot gatan samt drog upp
honom igen trenne gånger å rad, hopvred och rullade duken i sin hand
samt lutade ned sitt hufvud. Derefter drog hon in duken genom fönstret
och tillslöt detta samt aflägsnade sig utan att till mig tala ett enda ord,
ehuru hon lemnade mig helt bestört, ty jag förstod icke det ringaste af
hennes mening. Jag satt qvar på stenbänken, tilldess natten föll på, och
vände derpå tillbaka hem igen.

Der satt min franka ined handen under kinden och med tårar i sina
ögon. Min ångest och mina bekymmer stegrades, och jag full ned uti
en vrå af rummet; men hon skyndade till mig, reste inig upp, hjelpte
mig af med mina yttre kläder, torkade mitt ansigte med sin ärm och
frågade, livad som vederfarits mig. Jag berättade allt, soin min älskade
företagit sig, och min fränka sade nu: o son af min farbror, tecknet med
hennes hand och hennes fem fingrar betyder: kom hit efter fem dagar!
Tecknet med spegeln, och att hon sträckte frain sitt hufvud genom
fönstret (samt hennes rörelser med den röda duken) betyda åter: sätt dig
vid färgarens bod och afvakta der mitt budskap! — När jag hörde dessa
ord, brann det soin eld i mitt hjerta, och jag svarade: vid Allah, o dotter af
min farbroder, din förklaring är rigtig, ty jag såg, att en färgare, som
är Jude, har sin bod på samma gata. Jag fällde tårar; men min fränka
sade: var lugn och vid godt mod; andra än du få lida af kärlekens qval
åratal igenom och" måste kämpa med passionen i all dennas våldsamhet,
inedan du har blott en vecka att öfverstå; hvarföre skulle väl då
otåligheten bli dig üfvermägtig? Hon fortfor att lugna mig med sina
uppmuntrande ord och ställde fram mat åt mig; jag tog en bit och ämnade
förtära den, men förmådde det icke. Jag afliöll mig från mat och dryck och
försakade sömnens njutning, så att min hy blef blek och mitt utseende
förändradt, ty före denna stund hade jag aldrig känt kärleken eller haft
något begrepp om lidelsens trånad; jag blef sjuk, och min fränka blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/2/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free