Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETTHUNDRADEFEMTIONDETREDJE TILL ETTI1UNDRADESEXT10NDL’-
NIONDE NATTEN.
Berättelsen om Ali, Bekkärs son, och Sherns eà-NaMr.
I gamla tider, under det khalifen Harun Er-Rashid regerade, lefde en
köpman, som hade en son, vid namn Abu-l-Hasan AJi, Tàhirs son, en
rik och förmögen man, med ett fördelaktigt utseende och omtyckt af alla,
som sågo honom. Han hade tilltrade till khalifens palats, utan att
behöfva begära särskildt tillstånd dertill, och alla khalifens frillor samt öflriga
slafvinnor höllo af honom; han brukade äfven sällskapa med forsten sjelf,
för honom uppläsa verser och berätta roande historier. Imellertid brukade
han ännu handla och vandia i bazaren, der en ling man, vid namn Ali,
Bekkårs son, härstammande från de Persiska konungarne, ofta uppehöll
sig i hans handelsbod.
Ali var en ung, smärt och välvext man; hans ansigtsdrag voro
fulländadt sköna, hans kinder rosiga, lians ögonbryn sammanvuxna; han hade
en ljuflig tunga och en leende mun; han älskade munterhet och glädje.
En gång hände sig, att de bägge sutto tillsammans pratande och
skrattande, då si! tio slafvinnor anlände, i skönhet liknande månar, alla
utrustade med behag, älskvärdhet och tadelfri vext; men midt ibland dem
befann sig en jungfru, som red på en mulåsna med rikt broderad
sadelmundering och stigbyglar af rödaste guld. Jungfrun var insvept i ei>
slöja af finaste tyg och bar omkring lifVet en gördel af guldinväfdt siden,
och när hela skaran kommit fram till Abu-l-Hasans handelsbod, steg hon
af Bin mula, satte sig vid boden och helsade honom; men han besvarade
hennes helsning. När Ali, Bekkàrs son, blef henne varse, kände han
genast sitt tyerta fångadt, och han ville stå upp; men hon sade till honom:
sitt stilla, der du är! Hvarföre skulle du gå bort, för det vi komma?
Sådant är ingalunda rfitt. •— Då svarade han: vid Allah, o min herrska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
