Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om SHBW BN-1MHAR.
13
De lydde befallningen, och Abu-l-Hasan sade vid sig sjelf: jag måste
muntra upp den unga mannen och afleda honom från hans närvarande
tankar, ty jag vet, huru det står till med honom.
När Ali, Bekkårs son, blifvit bättre, begärde han vatten, hvilket bars
in till honom, då han stod upp, förrättade sin tvagning och läste de af
propheten anbefallda bönerna, hvilka han underlåtit den foregående dagen
och natten; derefter började han söka sin tröst i samtal. När
Abu-l-Hasan såg honom så pass återställd, nalkades han till honom och sade: o
min herre Ali, det skall i dina närvarande förhållanden bli lämpligast, att
do stadnar qvar hos mig nästföljande natt, på det ditt lyerta måtte bli
lug-nadt, dina kärleksbekymmer mildrade, och du sjelf måtte glömma tiden i mitt
sällskap. Han svarade: gör hvad dig synes lämpligast, ty uti alla
händelser kan jag icke undkomma det, soin blifvit mitt öde; gör derföre hvad
du vill! Och Abu-l-Hasan stod upp, utdelade befallningar åt sina Ijenare,
bjöd till sig sina vänner och sände efter sångare och musikanter, hvilka
också inftinno sig. De åto, drucko och roade sig under det återstående
af dagen, ända till aftonen, då de tände ljusen och läto vinpokalerna göra
sin rund; och tiden gick snabbt förbi under lust och glädje. Då fettade
en sångerska lutan och sjöng:
Ödet har på mig afskjulit en pil, — den pilen var blicken ur ett öga, tom Wilde
mig till jord; och jag har mäst skiljas från min älskade.
Lyckan har varit fiendtlig emot mig, och mitt tålamod stod icke bi; men jag
våfi-tade redan på förhand, att sådant skulle hända.
Men när Ali, Bekkftrs son, hört denna sång, blef han vanmägtig och
förblef sådan ända till gryningen, så att Abu-l-Hasan misströstade om
honom; när det blef dager, blef han likväl bättre, och önskade återvända
hem till sig. Abu-I-Hasan kunde icke hindra honom derifrån, men
fruktade för följderna af hans äfventyr. Hans tjenare hemtade honom en
mula, på hvilken han satt upp; men Abu-l-Hasan fötøde honom ända
till hans hus. När kan kommit dit, prisade Abu-I-Hasan Gad, för det
han lyckligen anländt, och började tilltala honom med tröstande ord; men
Alis lidelse var så våldsam, att han icke hade någon magt öfver sig
Sjelf. Då tog Abu-l-Hasan afsked af honom, och Ali, Bekkårs son,
sade vid afskedet: o min broder, upphör icke att meddela mig alla de
underrättelser, som du möjligen kan inhemta! Han svarade:jag hör och lyder!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
