- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / III. Bandet /
23

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OCH SBEM? ENtNAHAR.

23

jag önskade ett saratal endast med anleduiug af min stora tillgifvenhet Sir
dig och mitt nit för ditt bästa samt mitt medlidande med ditt hjerta, d&
jag betänkte den bedröfvelse, hvarmed det blifvit hemsökt genom
skilsmessan från henne, som du älskar. Kanske skall jag bli dig en tröstare
i min vän Abu-l-Hasans ställe och under hans frånvaro. Var du derföre
tröst och lugn! — Men Ali, Bekkårs son, tackade honom för hans ord
och uppläste följande:

Om jag tade, att jag var tålmodig eller h«ns aflägsnande, si skulle mina tårar och

min öfverdrifna sorg bevisa, det jag ljugit.

Ocb huru skall jag kunna dö|ja de tårar, som flöda örver mina kinder derför, att

jag blifvit sklljd från min vin?

Han satt derefter tyst en stund, men yttrade sedan till juveleraren:
vet du hvad slafvinnan sade mig i hemlighet? Han svarade: ny, vid Allah,
o min herre! Ali, Bekkårs son, sade då: hon trodde, »tt jag hade rådt
Abu-l-Hasan att resa till Basrah, och att jag derigenom önskade föranleda
ett afbrott i brefvexlingen och meddelningarna. Jag svor henne, att
sådant icke var händelsen; dock trodde hon mig icke, utan återvände till
sin herrskarinna med dessa elaka tankar om mig; ty hon hade sjelf en
viss bQjelse för Abu-l-Hasan. Juveleraren svarade: o min broder, af
slaf-vinnans uppförande kunde jag sluta till någonting sådant; men, om det
8r Guds vilja (Hans namn vare upphöjdt!), skall jag bistå dig till att uppnå
din önskan. — Huru, — återtog Ali, Bekkårs son, — vill du bära dig
till med henne, när hon en gång blifvit uppskrämd, likt ett vildt djur uti
öknen? Juveleraren svarade: jag skall anstränga hela min förmåga, för
att bistå dig, och all min skicklighet, för att bli bekant med henne, dock
utan att utsätta någon menniska för fara eller gifva anledning till något
obehag. Derpå bad han om tillstånd att få aflägsna sig; och Ali,
Bekkårs son, sade till honom: o min broder, tänk på, att du bevarar
hemligheten väl! Och han kastade på honom en bec[jaade blick samt grät.

Juveleraren tog afsked af houom och gick, men visste icke hvad han
skulle företøa till befrämjande af Alis, Bekkårs sous, sak. Under det han
fortsatte sin väg, försjunken i eftersinnande, varseblef han ett på gatan
liggande bref; hv&et han tog upp. Han läste utanskriften, och si! denna
lydde: fr|n den ödnyuksiå© vä« till det yppersta föremålet för hans
tillgifvenhet. — Han öppuade nu brefvet ocfe såg, att dess innehåll lydde
som följer.-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/3/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free