Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
berättelsen om ali, BEKKÅRS SON,
kårs son, ty du skall vara raellanpersonen i förhållandet mellan tnig och
honom.
Derpå uppstod Shems en-Nahàr, ehuru hennes krafter knappast
med-gåfvo henne att göra det, och aflägsnade sig; men juveleraren gick
framför henne, tilldess hon hunnit till palatsets port, hvarefter han återvände
hem och satte sig der, förvånad öfver hennes skönhet, förvirrad och
furlägen öfver hennes ord samt beundrande hennes hüfviskhet och hennes
angenäma låter. Han satt fördjupad i tankar öfver allt det, hvarmed
Gud hade utrustat henne, tilldess hans hjerta blef lugnare; men da
begärde han mat och förtärde deraf, tilldess lians sinnen åter kommit i
jemnvigt. Sedan ombytte han kläder, gick bort hemifrån och begaf sig
till Ali, Bekkårs son, hvars tjenare kommo och mötte honom samt gingo
framför honom in till sin husbonde, hvilken han fann liggande på
bädden. Men när Ali såg juveleraren, sade han till honom: du liar länge
drqjt med att komma till mig, och min oro har blifvit förökad. Efter
dessa ord afskedade han sina tjenare, befallde, att hans port skulle
stängas, och sade till juveleraren: jag har icke tillslutit mina ögon sedan du
lemnade mig, ty slafvinnan kom till mig i går och medförde ett
försegladt bref från sin herrskarinna Shems en-Nahàr. — Han berättade nu
det, som tilldragit sig mellan henne och honom, och fortfor derefter: jag
har kommit till korta med min sak, och mitt tålamod har öfvergifvit mig,
ty Abu-l-Hasan var för mig en ovärderlig vän, eftersom han kände
slal-flickan. När juveleraren hörde detta, log han, och Ali, Bekkårs son, sade
till honom: hvarföre ler du åt mina ord, då jag lofvat mig allt godt af
din ankomst och ansett dig som en beskyddare mot olyckan? Han
började derefter gråta och uppläste fötøande qväde:
Hången ler åt mina tårar, då han ser mig; men, om han lidit detsamma som jag»
så skulle ärren han hafva fällt tårar!
Ingen har misskund med den bedrölVades lidanden, om icke den, som lider af
samma sorg, och hvars bedröfvelse blifvit förlängd.
Mina bekymmer, mina suckar, min sorg och min trängtan gälla en vän, som har
sin bostad i djupet af mitt hjerta.
Han har der tagit sitt hem och lemnar det aldrig; men sällan kan jag njuta ar
umgänget med honom.
Jag har ingen förtrogen, på hvilken jag kan förtrösta i hans ställe, och ingen vän
bar jag valt utom honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
