Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sue||s bn-nahah.
30
måtte af uiig mottaga något penningar, ty du har sannolikt af dina
vänner lånat åtskilligt, hvilket du förlorat, och det Sr nödvändigt, att du
förskaffar dem ersättning för det, som kommit bort i ditt hus. — Jag
svarade, — berättar juveleraren: — jag hör och lyder! Jag följde derefter
med henne, tilldess vi kommo nära till mitt hus, då hon sade: stadnahär,
tilldess jag kommer tillbaka till dig! Hon gick och kom tillbaka, medhade
penningar och gaf dem åt mig med de orden: o min herre, på hvilket ställe
skola vi träfla dig? Jag svarade henne: jag skall genast begifva mig hem,
skall trotsa olyckan för din skull och upptänka något medel, hvarigenom
du kan få tillträde till honom; ty att få tillträde till honom Hr svårt uti
nfirvarande ögonblick.
Hon tog derpå aftked af mig och gick, — men jag förde
penningarna med mig hem, der jag räknade dem och fann summan bestiga sig
till femtusen guldstycken; deraf lemnade jag något åt min familj, och åt
hvarje egare till någonting, som jag haft i handom, lemnade jag någon
ersättning. Derefter tog jag med mig mina unga män och begaf mig till
det hus, der röfrarne brutit sig in, lät hemta timmermän och murare samt
återställa allt 1 dess förra skick; jag lät min slafvinna flytta in i huset
och glömde det, som vederfarits mig. Sedan begaf jag mig till Alis,
Bekkàrs sons, bus, och när jag anlände dit, kommo hans slafvar emot mig,
och en af dem sade till mig: vår husbondes slafvar hafva sökt dig både
natt och dag, och han har lofvat friheten åt den af dem, som kan föra
dig till honom; derföre söka de dig öfver allt, men veta icke, hvarest du
är. Min herre har till en del återfått sina krafter; men han har ofta
återfall, och hvarje gång han blir bättre, frågar han efter dig och säger: ni
måsten skaffa honom hit till mig på ett ögonblick, så skall han sedan fa
vända om och gå. — Jag begaf mig följaktligen med den unga mannen
in till hans husbonde, hvilken jag fann ur stånd att tala; när jag
kommit in, satte jag mig vid hans hufvudgärd, då han öppnade ögonen,
började gråta och sade till mig: du är välkommen. Jag lyfte upp honom,
så att han kunde sitta i bädden, och tryckte honom till mitt bröst; men
han sade till mig: vet, o min broder, att, sedan jag lade mig ned, har
jag icke suttit uppe förrän nu; och lofyrisad vare Gud för det jag fatt se
dig! — Jag biträdde honom, — berättar juveleraren, — tilldess jag lyft
upp honom på fötterna, lät honom gå några steg, bytte om hans kläder och
gaf honom något vin att dricka. När jag hos honom såg tecken till åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
