Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
BERÄTTELSEN OM ALI, BEKKÅRS SON,
vändande krafter, berattade jag honom det, som händt med slafvinnas
och ingen annan Sn han hörde det; men derefter sade jag till honom t
tag mod till dig, ty jag vet hvad du lider! Han log, och jag fortfor: du
skall icke erfara annat Sn sådant, som skall göra dig glädje och böta
dig. Då befallde Ali, Bekkårs son, att en måltid skulle dukas fram, och
det skedde; han gaf sedan en vink åt sina unga män, som aflägsnade
sig, och sade derpå till mig: o min broder, har du sett hvad som
vederfarits mig? Och han ursakade sig för mig och frågade, huru jag
befunnit mig på den sednaste tiden. Då meddelade jag honom allt, som händt
mig, från det första till det sista; och han förundrade sig samt yttrade
till tjenarne: fören hit åt mig det och det! De buro in dyrbart husgeråd
och saker af guld och silfver, vida mer än jag hade förlorat, och han
skänkte mig alltsammans; men jag sände det hem till mig och stadnade
hos honom under den närmast följande natten. När morgonen kom, sade han
till mig: vet, att det på allting finnes ett slut, och slutet på kärleken Br
död eller förening. Jag är dock närmare till döden och skulle önska, att
jag hade dött, inan detta vederfors mig, Om icke Gud haft förbarmande
med oss, skulle vi varit förgångna, och jag vet icke, huru jag skall vinna
befrielse ur denna min närvarande belägenhet. Om jag icke fruktade Gud,
skulle jag sjelf påskynda min död. Och vet, o min broder, att jag är
såsom fogeln i buren, och att mitt lif nalkas sitt slut till följe af mina
olyckor; men Gud känner dess varaktighet och har bestämt, huru det skall
ändas. — Hans tårar böljade rinna, och jag sade till honoms o min
herre, vet, att jag ämnar begifva mig hem till mitt, ty slafvinnan kan
möjligtvis komma till mig med underrättelser. Han svarade: jag ser
ingenting orätt deri, att du gör så; men kom snart tillbaka och meddela
mig hvad du får höra!
Jag tog afsked af honom och begaf mig hem; men knappt hade jag
hunnit sätta mig ned, förrän jag fick se slafvinnan, som nalkades under
tårar och snyftningar. Jag sade till henne: hvad är anledningen till dina
tårar? — O min herre, — svarade hon, — vet, att med oss tilldragit
sig en händelse, som försatt oss i fruktan! När jag kom hem ifrån dig i
går, fann jag min matmoder vredgad på en af de tjenarinnor, som var
med oss den olyckliga natten, och hon befallde, att tjenarinnan skulle
piskas; men flickan fruktade för straffet och flydde undan, då en af
dörrvaktarne motade henne, grep henne och ämnade återföra henne till hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
