Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 bBrättelsÉH om prins kamar’ ez-zeman
råd och sof denna natt med oroligt hjerta (Br sto sons skull; han filska*
honom nämligen på det högsta, eftersom han icke egde någon son utom
honom. Konung Shah Zemån brukade aldrig somna någon natt, fMn
han lagt sin arm under Kamar ez-Zemåns hufvud; först då somnade han.
Denna natf tillbragte han sålunda i bedröfvelse för sonens skull och
kastade sig från ena sidan till den andra, likasom skulle han hufva legat
på helvetets brännande glöd; han var sorgsen och orolig, och sömnen
sankte sig icke öfver honom; tårar strömmade ur hans ögon, och han
upprepade följande verser af skalden:
Min natt går långsamt, medan baktalarne sofva. Det 8r tillräckligt, att ditt hjerta
Sr uppfördt genom skil]smessan.
Under det min natt förlängdes genom min ångest, utropade jag: o morgonens tj»
skall du icke vinda åter!
N3r det blef mörkt, ställde eunuchen lyktan framför Kamar ez-Zem&n
samt påtände ljuset, hvilket han satte i en ljusstake, och derefter framsatte
han åt honom något till föda. Han förtärde något deraf och satte sig sedaa
att gå till rätta med sig sjelf för sitt uppförande mot sin fader, konung
Shah Zemftn, och sade i sitt hjerta: vet du icke, att Adams son beror «f
sin tunga, och att menniskans tunga är det, som inleder henne i farort
På detta sätt fortfor han att harmas på sig sjelf och att tadla sitt
uppförande, tilldess tårar strömmade ur hans ögon; hans ångerfolla tøerta
värkte af ängslan, och haft önskade allt det osagdt, som han yttrat etrøt
sin fader. När han slutat sin måltid, begärde han vatten, för att två sm
händer och rengjorde dem från det utaf rätterna, som blifvit fastsittande
vid dem. Derefter förrättade han den tvagning, som skalf’föregå bönen,
och upprepade bönerna vid solens nedgång och nattens intfäde, hvarefter
han satte sig ned på sin bädd och uppläste stycken tlr Koràn. Han
uppläste kapitlen om "Kon", om "Emråns Ätt", om "Ja-Seeh", den
"Øarm-hertige," "Välsignad vare Han, i hvars händer konungadömet at" samt det
kapitel, hvarmed man förebygger inflytelsen af det onda ögàt, men slutade
med en bön och med de orden: jag söker hos Gud ntfft tillflykt’ från
Satan, den fördömde. Derefter lade han sig ned på sin bädd, på en
n»-drass, öfverdragen med siden från Maadin och stoppad med strutsfjädhir;
när han önskade sofva, aftog han sina ytterkläder och sof uti en
skjorta af fint vaxadt tyg samt hade på hufvudet en blå duk; men syelf
liknade han månen i dennes fjortonde natt. Han drog öfver sig ett Iak»»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
