Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och bbjn8bb&an budur.
#1
geln satte sig uti ett högt träd, medan Kamar ez-Zeroå» stadaade nedanr
lur detsamma, viöràdig och utmattad af hunger och-trOtthef. Han ansåg
ädelstenen förlorad och Utykte på att vända tillbaka, men visste icke,
hvarifrån han hade kommit; utan, när ijattøn öfverraskade hon em, utropade
han: det finnes ingen magt eller kraft annat än hos Gud, den Högste, den
Störste! Derefter lade han sig att sofva under trädet, der fogeln satt
qvar till morgonen, då prinsen vaknade ur sin sömn och fann, att. fogeln
nyss hftjt sig och flugit bort ifrån trädet. Han följde derföre efter honom;
men fogeln fortfor att flyga det ena lilla stycket efter det andra, i samma
förhållande som Kamar ez-Zemån gick, så att deune bugade le och sade:
Allah! Är det icke underbart, att denna fogel i går flög i samma
förhållande som jag sprang, men att i dag, likasom skulle han veta, Att jag
är trött och icke kan springa, han flyr undan i samma förhållande som
jag går’? Sannerligen är icke detta underbart! Imellertid måste jag följa
etter fogeln, och skall han leda mig antingen till upprätthållandet af mitt
lif eller till min död. Jag vjll följa honom, hvarthelst ban tar vägen, ty
sannolikt stadnar han först i ett bebodt land. — Hftn fortfor derföre aU
följa efter fogeln, som tillbragte hvarje natt på ett träd; och ban följde
honom under hela, tio dagar, ätande af örterna pl. marken och drickande
ur floderna. Efter dennai tids. förlopp kom han i sigte af en stad, inåt
hvilken: fogeln flög roed blixtens hastighet och försvann ifrån Kamar e#r
Zemån, som icke visste, hvart, han tagit vägen. Han förvånades och
utropade: prisad vare Gud, som bevarat mig, så att jag kommit till denna
stad! Derpå satte han sig ned vid en, vattensamling, der han tvådde
Moder, fötter och ansigte samt hvilade en stund, under det han tänkte
på sitt fordna beqvämliga lif och sin närvarande afsöndring från sitt
fädernesland och sina vänner samt på sin hunger och sitt utmattade
tillstånd.
Efter det han hvilat, trädde han in genom stadsporten, men visste
icke, hvart han skulle taga vägen, utan genomvandrade äela staden. Han
hade gått in genom landporten och gick framåt, tilldess han kom ut
genom den port, som vette åt hafvet, utan att hafva mött någon enda: af
stadens invånare. Staden låg invid hafsstranden, och när han kommit ut
genom den derstädes belägna porten, fortsatte han sin gång, tilldess han
kom till stadens trädgårdar. Der vandrade han framåt mellan trädeo samt
stadgade vid porten till en af trädgårdarna, då trädgårdsmästaren Löw ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
