- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / III. Bandet /
97

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och prinsessan budur.

97

återförening med den älskade och sade till henne.- o min syster, frukta
icke och var icke orolig, utan haf tålamod, tilldess Gud låter det gå i
ftillbordan, som skall ske! I den ädelsinnades bröst ligger en hemlighet lika
trygg som i grafven, och din hemlighet skall jag icke uppenbara. — Derpå
skämtade de tillsammans, omfamnade hvarandra och sofvo ända till nära
morgonbönen, då Hf\jåt en-Nufus’ moder kom in till henne och fann sig
tillfredsställd af den berättelse, som hennes dotter aflade. Drottning Budur
förrättade morgonbönen, begaf sig till domsalen, tog plats på thronen och
dömde folket; men konung Armanus blef glad öfver det han fått höra,
hans lyerta vidgades, han lät anställa gästabud, och sålunda lefde man i
glädje och gamman en rund tid. — Sådana voro Kamar ez-Zemåns och
prinsessan Budurs äfventyr.

Vi återvända till konung Shah Zemiln. — När hans son, beledsagad
af Marzawån, hade rest bort fur att jaga, såsom redan blifvit berättadt,
väntade han ända till andra natten derefter; men när sonen icke
återvände, blef han orolig och kunde icke sofva den natten. Han kunde
knappt beherrska sig fur ångest, hans oro var ytterlig, och hans
bekymmer brännande; knappt hade det börjat dagas, förrän han redan var uppe.
Han satt och väntade på sin son till emot middagen; men sonen kom icke,
och han böljade frukta fur en evinnerlig skiljsmessa, så att hans hjerta blef
brinnande af ängslan. Han grät, så att hans kläder blefvo fuktiga af
tårar; men han torkade bort sina tårar och utfärdade till sina krigare en
befallning att sätta sig i rörelse för ett härtåg till aflägsna länder. Alla
hans krigare stego till häst, och sultanen satte sig i spetsen för dem;
men hans hjerta sörjde öfver sonen, och han var djupt bedröfvad. Han
delade sin här i sex fördelningar, på högra sidan och den venstra samt
framtill och bakefter, och sade till dem: i morgon skolen ni vara samlade
vid skiljovägen. Sedan hären var sålunda indelad, satte sig ryttame i
rörelse och ryckte framåt under det återstående af dagen ända till
mörkningen; de fortsatte likaledes sin väg hela natten samt nästföljande dag till
middagen, då de anlände till ett ställe, der vägen delade sig i fyra
grenar, så att de icke visste, hvilken väg de skulle taga. Men här föllo
deras ögon på sönderrifna kläder och sönderristade stycken kött; här
blefvo de varse blodspår och kringströdda klädesplagg. Då konung Shah
Zemän såg denna syn, uppgaf han ett anskri ur djupet af sitt hjerta

Tuien och K. N.tt III 11 < ,.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/3/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free