Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
berättelsen om PRINS Ramar ez-zeman
och utropade: o min son! Han slog sig för sitt ansigte, slet af
Bigskägget och ref sina kläder sönder, ty han var öfvertygad derom, att hans son
vore död. Hans sorg och bekymmer voro utomordentliga, och krigarne
gräto med honom, ty alla ansågo Kamar ez-Zemåns död afgjord; de
strödde stoft på sina hufvuden, och natten öfverraskade dem, under det
de gräto och sörjde, så att de voro nära döden. Konung Shah Zeraån
vände ined sina krigare tillbaka till sin stad, öfvertygad om sin sons död
samt i den tro, att aRtingen något vilddjur eller någon röfvare anfallit
honoin och slitit honom i stycken. Han utfärdade utöfver hela sitt land
en kungörelse, att folket skulle kläda sig i svart, till tecken af sin sorg
öfver hans son Kamar ez-Zemån, och han lät till hans hogkom6t uppföra
en byggnad, hvilken han kallade Klagosångernas Hus. Hvarje thorsdag
’och måndag afgjorde han sina krigares och sina undersåter
angelägenheter; men det öfriga af veckan tillbragte han uti Klagosångernas Hus,
der han sörjde öfver sin son och diktade sorgeqväden öfver honom.
Under tiden förblef drottning Budur herrskarinna i Ebenholz-landet, der
folket bevisade henne all vördnad och sade: detta är konung Armanas*
måg. Hon tillbragte hvarje natt med prinsessan lleyåt en-Nufus, klagade
öfver sin gemåls, Kamar ez-Zemåns, frånvaro, beskref för henne hans
skönhet och älskvärdhet samt önskade att få se honom ännu en gång, om
det än vore blott i drömmen.
Kamar ez-Zemån fortfor deremot att under längre tid vistas i
trädgården och hos dennes egare; han grät natt och dag, han suckade och
upprepade klagovisor öfver sin förflutna glädjes och sällhets tid, medan
trädgårdsmästaren för att trösta honom berättade, att mot slutet af året ett
skepp skulle afsegla till de Musulinanska länderna. På detta sätt förflöt
hans tid, tilldess han en dag till sin förvåning såg folket skocka sig
tillsamman. Då kom trädgårdsmästaren och sade: o min son, upphör med
ditt arbete denna dag och vattna icke träden, ty denna dag är en
högtidsdag för folket, då man gör besök den ena hos den andra. Derföre skall
du hvila och endast hålla ett vaksamt öga på trädgården, ty jag ämnar
höra mig före om skeppet, med hvilket du skall segla till Musulmännen»
land, eftersom blott kort tid står åter, inan det afgår. —
Trädgårdsmästaren gick. och Kamar ez-Zemån stadnade ensam qvar i trädgården. Hans
hjerta hotade att brista, hans tårar flödade, och han fortfor att gråta,
tilldess han afsvimmade; men när han kommit till sans igen, stod han upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
