Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ocb pb1ksessan budlfb.
10»
ju idel guld! — började undersöka krukorna och fann, att de alla
innehöllo guld samt att hela olivförrådet icke skulle fylla ens en enda kruka.
Medan han letade bland guldet, upptäckte hon äfven sin dyrbara ädelsten.
Denna tog hon, betraktade honom och fann, att det var samma sten, som
hon haft bunden vid sina underkläder, och soin Kamar ez-Zemàn tagit
Så snart hon kände igen ädelstenen, gaf hon till ett utrop af glädje och
afevimmade; men när hon kommit till sans igen, sade hon: denna
ädelsten var anledningen till min skiljsmessa från min älskade Kamar
ez-Zemàn; men den är nu ett förebud om lycka. Hon berättade nu för
prinsessan Hajàt en-Nofus, att den återftmna stenen förebådade deras
återförening. När morgonen kom, tog hon plats på thronen och lät kalla
inför sig skepparen, som infann sig och kysste golfvet inför henne. Hon sade
till honom: hvar lemnade du egaren af dessa oliver? Han svarade: — o
tidens konung, vi lemnade honom qvar i Magiernas land, och han är
trädgårdsmästare derstädes. Då sade hon: om du icke skaffar hit honom,
så skall en hittills oerhörd olycka drabba dig och ditt skepp. Genast
befällde hon, att sigill skulle sättas på köpmännens magasiner, och sade till
demi egaren af dessa oliver har begått ett brott emot mig och är min
gäldenär; om han icke kommer hit, skall jag utan barmhertighet döda er
alla och bemägtiga mig era handelsvaror. Då vände de sig till
skepparen, lofvade denne att betala frakten för hans skepp, om han ville
återvända, och sade till honom: befria oss ifrån denna tyrann!
Skepparen gick om bord och hissade sina segel; Gud förunnade honom
god virtd, så att han kom till Magiernas öar, der han lade i land nattetid
och begaf sig till trädgården. Natten hade förekommit Kamar ez-Zemån
alltför lång, der han legat och tänkt på sin älskade, och han satt nu i
trädgården, gråtande öfver de olyckor, som hemsökt honom, då skepparen
bultade på trädgårdsporten. Han öppnade denna och gick ut, men blef
genast gripen och bortförd af sjömännen, som släpade honom om bord,
hissade sina segel och begåfvo sig bort. De fortsatte sin resa dagar och
nätter, medan Kamar ez-Zemån icke kunde förstå det ringaste af
alltsammans. Han frågade dem om orsaken, hvarföre han blef behandlad på detta
sätt, och de svarade honom: du har begått ett brott emot konungen af
Ebenholzöarna, sonen till konung Armanus, och har stulit hans egodelar,
du olycksalige. Men han svarade: jag betygar vid Allah, att jag aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
