Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1«8
berått elsen om prins kamar ez-zbmak
midt ut i öknen och döda dem der, men sedan fylla tvänne glasflaskor
med deras blod och med dessa skynda dig tillbaka till mig.
Skattmästaren svarade: jag hör och lyder! Han stod genast upp och
begaf sig till El-Amdjad och El-As’ad, hvilka han mötte på vägen, just
som de kommo ut ur palatsets försal. De hade klädt sig i sina
dyrbaraste drägter i afsigt att besöka sin fader, helsa honom och önska
honom lycka till hans hemkomst ifrån jagtfärdeu. När skattmästaren blef
dem varse, förmådde han dem att stadna och sade: o mina bägge söner,
veten, att jag är en slaf, som måste lyda hvad mig anbefalles, och er
fader har gifvit inig en befallning; viljen ni derföre efterkomma hvad han
sagt? De svarade: ja! Då lät skattmästaren bakbinda dem och lägga ned dem
i hvar sin kista, hvarefter kistorna lastades på en mula och fördes ut ifrån
staden. Skattmästaren steg till häst och förde mulan med sig ut i öknen,
der han nära middagstideu stadnade med henne på ett ödsligt ställe. Der
steg han af sin häst, lyfte de bägge kistorna ned ifrån mulans rygg,
öppnade dem samt lät EI-Amctøad och El-As’ad stiga derur. När han såg dem,
grät han bittert, vid det han betraktade deras skönhet och älskvärdhet,
men drog derpå sitt svärd och sade: vid Allah, o mina furstar, det
smärtar mig djupt att nödgas verkställa ett afskyvärdt dåd emot er; men i
detta fall är jag ursäktlig, ty jag är en slaf, som måste lyda hvad
honom blifvit befaldt, och er fader, konung Kainar ez-Zemån, har tillsagt
mig att afslå era hufvuden. De svarade: o emir, gör hvad konungen
anbefallt dig! Vi underkasta oss med tålamod det, som Gud (honom till—
höre magten och äran!) har beslutit öfver oss, och du har ingen skuld
i utgjutandet af vårt blod.
Derpå omfamnade de hvarandra och togo afsked den ena af den
andra, och El-As’ad sade till skattmästaren: jag besvär dig vid Allah, o
farbroder, att du icke låter mig vara vittne till min broders död eller till
hans ångest och qval, utan att du måtte döda mig före honom, på det
mitt öde måtte bli lättare för mig att undergå. El-Amdjad sade också
till skattmästaren detsamma, som Ei-As’ad hade sagt, och bünföll om att
bli dödad före sin broder, yttrande: min broder är yngre än jag, låt mig
derföre slippa att smaka hans bedröfvelse! Bägge fällde de strida tårar,
och äfven skattmästaren grät, när han såg deras bedröfvelse; de bägge
bröderna omfamnade ännu en gång hvarandra och togo afsked den ena af
den andra, sägande: sannerligen härleder sig icke allt detta från de bägge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
