Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
berättelsen om whn8 kamar ez-zeman ’
död? — då skall du svam: sannerligen, dina bägge söner sända dig sin
helsning och säga till dig: du vet icke, antingen de voro oskyldiga eller
brottsliga; men du har dödat dem, utan att göra dig förvissad om deras
brottslighet och utan att göra dig redo för förhållandet med dem.
Derefter skall du för honom upprepa dessa bägge verser:
Sannerligen, qvinnorna Iro onda andar, skapade att komma oss på M. lag »Åker
hos Gud min UUflykt undan de onda andarnes Hst.
De Iro kilian till allt det onda, som uppkommit bland menniskor både i veikWga
och andUga tteg.
Derpå fortsatte EI-Amttøad: vi önska af dig ingenting annat, än att
du måtte för honom upprepa dessa bägge verser, som du liört, och
derjemte bönfaller jag hos dig vid Allah, att du niåtte hafVa tålamod med
oss, medan jag för min broder uppläser dessa bägge rader. — Under
strida tårar sade han nu:
Ti hafva föredömen i de konungar, som gått hldan före oss; 1
Huru många, stora och små, hafva icke vandrat på denna vig!
När skattmästaren hörde dessa El-Amdjads ord, grät ban bittetfigen,
så att tårarne strömmade öfVer hans skägg; men äfven 0-As’ads• ögo»
fylldes af tårar, och han uttalade fötøande ord:
Lyckan Ir så beskaffad, att hon måste bedraga; af svek och af illistiga amli| ir
" hon uppfylld.
Den bedrigUga luflspegHngen i öknen Ir mot henne sina den mest Usliliga
AS»-het och mörksens styggelse som det med kftU srtrlade OgsnJort*
Emot henne (hitsk Ir hennes natur) har Jag icke gjorø mer* ondt U stIkM,
krigaren icke drar det ur dess slida.
När El-As’ad slutat dessa verser, omfamnade , han sin broder
Ei-Amd-jad, så att de tillsammans syntes utgöra blott en; men skattmästares
drog sitt svärd och redde sig att hugga till. Men si! uti samma
ögo»-blick blef hans häst skrämd och flög bort som en pil genom
öknen-Hästen var värd tusen guldstycken och bar. på sin rygg en dyrbar sadel
af ansenligt värde. Derföre kastade han ifrån sig svärdet och skynärt»
efter hästen. Hans hjerta var brinnande uti honom, och han sprang etef
hästen, i afsigt att fåoga denne, tilldess djuret lopp in i en skog, dl
han följde efter; men hästen fortsatte sin väg midt igenom skogen,
slående mot marken med sina hofvar, och dammet stod högt i sky, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
