Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och i>r1kses$an budur.
115
hästen frustad» och gnäggade af rädsla, Men i skogen låg ett
fruktansvärdt lqjon, ohyggligt att åse och med ögon, ur. hvilka gnistor sköto;
dess uppsyn var vild och dess utseende slog |hjertat med skräck; vid en
blick åt sidan blef skattmästaren varse, huru lejonet närmade sig till
honom, och han såg icke någon utväg att undkomma detsamma, ty han
hade icke sitt svärd. Då sade han vid sig sjelf: det finnes ingen magt
eller kraft annat än hos Gud, den Högste, den Störste! I denna fara har
jag kommit blott för det jag ville göra illa mot El-Am<Uad. och El-As’ad,
och sannerligen, denna färd har varit.olycklig alltifrån begynnelsen!
Imellertid blef värmen odräglig för EI-Amdjad och El-As>d, och de
plågades af en brännande törst, så att tungan lådde vid deras gom; de
bådo till Gud om lindring i sina qval. Men , ingen kora och befriade dem,
så att de 6ade: o att vi vore döda och befriade från detta elände; men
vi veta icke hvart hästen tagit vägen, och mannen har gått att söka
honom samt lemnat oss här fastbundna vid hvarandra. Om han kommit till
oss och dödat oss, skulle detta för oss varit bättre än att utstå en
sådan pina. — Men efter en stund sade El-As’ad: o min broder, haf
tålamod, så skall tröst ifrån Gud (hvars fullkomlighet vare prisad och hvars
namn ,vare upphöjdt!) snart komma till oss. Hästen blef skrämd blott
derföre, att Gud är nådefull emot oss, och vi lida intet mehn med
undantag af denna törst. Han började vrida på sig och bända till höger och
venster, så att hans band lossades; då stod han upp, löste sin broders
band, fattade derefter emirens svärd, och sade till sin broder: vid Allah,
vi skola icke aflägsna oss härifrån, förrän vi utforskat hans öde och fått
veta, hvad som vederfarits honom. De började derefter att föya spåren,
och dessa förde dem till skogen. Då sade de, den ena till den andra:
sannerligen, hästen och mannen hafva icke kunnat kqmma tvärt igenom
denna skog! Och El-As’ad sade till sin broder: stadna du här, medan jag
går in i skogen o«h undersöker densamma! Men El-Amdjad svarade.- jag
skall ieke tillåta dig att ensam gå durin, utan vi skoja gå dit tillsammans;
komna vi undan, så skola vi på detta sätt komma undan tillhopa;
omkomma vi, så skola vi omkomma tillhopa. Till följd deraf gingo debäggQ
in i skogen och funno, att lejonet hade kastat under sig skattmästaren,
som låg under detsamma likt en sparf under en roffogel, men dock bad
till Gud och blickade uppåt mot himmelen. Men när El-Aindjad blef ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
