Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
berättelsen om pr1n8 kamar ez-zevah
kade. Så fortforo de ander en hei månads tid, tilldess deras vÄg ledde
dem1 till ett berg af svart flintsten, hvars andra ända var dem obekant
Vid detta berg delade sig vägen i två grenar; den ena grenen ledde midt
igenom berget, och den andra upp till dess spets. De togo den till
ber-gets spets ledande vägen och fortsatte sitt uppstigande under fem dagar,
men sågo ännu icke något slut derpå. De blefvo alldeles utmattade lf
gåendet, ty de voro icke vana vid att gå uppföre berg eller eljest att
vandra till fots; och när de misströstade om att uppnå bergstoppen, vlode
de om och togo den väg, som ledde midt igenom berget. På densamma
fortforo de att vandra hela dagen ända till natten, då El-As’ad blef
uttröttad af det långvariga gåendet och sade till sin broder: o min broder,
jag förmår icke gå längre, jag är uttröttad till ytterlighet Men El-Ara|jid
svarade: o min broder, tag mod till dig, måhända skäll Gad göra ett slut
på vår bedröfvelse. De fortsatte vandringen en timma af natten;
rnenØ-As’ad var aldeles magtlös och sade: o min broder, jag är kraftlös af
gående. Han föll ned på marken och började gråta. Hans broder
El-Amd-jad lyfte upp honom och bar honom, gick ömsevis med honom en stund
och hvilade sig en stund, tilldess dagen började gry. På detta sätt kom
ban uppför berget med honom, och der funno de en framspringande kSI»
med en bäck, som rann derifrån, och bredvid källan stod ett
granaUple-träd tillika med ett litet bönehus; men de ville knappast tro sina ögon.
De satte sig ned vid källan, drucko af vattnet och åto af granatSplen»,
insomnade och sofvo, tilldess solen gick upp; då tvådde de sig uti källan,
åto på nytt af trädets frukter och hvilade sedan ända till tiden för
aftonbönen. Sedan ämnade de fortsätta sin vahdring: men El-As’ad var ot
stånd att gå, ty hans fötter hade svullnat Derföre stadnade de här trenne
dagar, tilldess han hvilat ut, då de fortsatte sin vandring och under flera
dagars tid färdades öfver berget, plågade af törst, tilldess de på ansenligt
afstånd framför sig blefvo varse en stad.
Nu blefvo de glada, gingo framåt till staden; och när de hunnit s»»
till densamma, lofprisade de Gud, hvars namn vare upph(tfdt. Då sade
El-Amdjad till El-As’ad: o min broder, blif sittande här, medan jag gir
fram till staden och hör efter, hvad slags ställe den är, samt gör mig
underrättad om huru der står till, på det vi måtte veta, hvarest vi befinn»
oss på Guds vida jord, och spörja, hvilka länder vi genomvandrat under
vår bergbestigning. Om vi ey tagit vägen midt igenom berget, så skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
