- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / III. Bandet /
134

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134

berättelsen om whn8 kamar ez-zeman ’

skeppens höfdingar: när ni uppnätt Magierns skepp, skolen ni af mig
undfå hedersklädningar och rika belöningar; men om ni ey hinnen upp
detsamma, så skall jag taga allas era lif. SJjömBnnen blefvo sålunda
lifvade af hopp och fruktan; de fortsatte sin segling denna dag och den
nSst derefter följande natten samt andra och tredje dagen; men på Qerde
dagen fingo de BahrAms, Magierns, skepp i sigte, och denna dag gick ty
till anda, förrBn drottningens skepp hade omringat Magierns. Kort förut
hade Bahråm låtit föra fram El-As’ad och piskat samt plågat honom,
medan El-As’ad ropat om nåd och försköning, ehuru han ingen fann, som
ville bistå eller befria honom, utan blott pinades af den våldsamma
pisk-ningen. Just under det Magiern på detta satt förfor med El-As’ad,
kastade han en blick åt sidan och fann, att drottningens skepp hade
omringat hans eget, samt inneslutit det, likasom hvitögat oms|uter ögonklotet.
Han var öfvertygad om sitt förderf, suckade och utropade: ve dig, o
As’ad! — Derefter fettade han honom vid handen och befellde sjömannen
att kasta honom i hafvet, sägande: vid Allah, jag skall åtminstone döda
dig före min egen död!

Till åtlydnad af befallningen fattade sjömannen honom i händer ocb
fötter samt kastade honom ut midt i hafvet. Men Gud (hvars
ftillkomlig-het vare upphöjd och hvars namn vare prisadt!) ville hans räddning och
förlangandet af hans lif samt tillät, att han skulle sjunka, men åter komma
upp till ytan igen; der höll han sig uppe med händer och fötter, tilldess
Gud gjorde en ända på hans fara. Gud sände honom sin hjelp, och
vågorna lyfte upp honom samt buro honom till något afstånd från Magien»
skepp, så att han uppnådde stranden. Der steg han i land, sjelf
knappast troende på sin räddning; men när han kommit upp på stranden,
aftog han sina kläder och vred ur dem, bredde ut dem att torkas, satte
sig naken ned, veklagade öfver de lidanden och den fångenskap, som
fallit på hans lott, och upprepade följande verser:

O Allaji, mitt tålamod ocb mina krafter äro fBrbi, mitt brfst är beklämdt, och all

räddning är afskuren för mig.

FOr hvem skall den olycklige beklaga sin lott, om icke för sin Herre, o dn Herre

öfver alla Herrarl

Derpå stod han upp och påklädde sig sina kläder, men visste icke,
hvart han skulle taga vägen. Han åt af örterna på marken och af
trädens frukter samt drack utaf källornas vatten, men vandrade derunder natt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/3/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free