Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH PRINSESSAN Boøor.
143
solskenet. Khalifens syster lemnade henne denna dag, men kom till henne
den följande med fint linne och ädelstenar samt prydde henne.
Derefter infann sig khalifen hos henne och tog plats vid hennes sida,
då hans syster sade till honom: betrakta denna mö, i hvilken Gud
förenat alla skönhetens och älsklighetens behag! Khalifen sade till Noam:
lyft upp din slqja! Men hon gjorde det icke, och han fick icke se hennes
ansigte. Emellertid såg han hennes handlofvar, och kärlek till henne tog
besittning af hans hjerta; men han sade till sin syster: jag vill icke
komma tillbaka förr än efter tre dagar, på det hon under tiden måtte bli
uppmuntrad genom umgänget med dig. Derpå stod han upp och gick
bort Noam stannade qvar, försänkt i tankar öfver sitt öde och söqande
öfver sin skiljsmessa från Nimeh. Natten derefter blef hon sjuk i feber
och förmådde hvarken äta eller dricka, så att hennes utseende förändrades
och hennes behag förvissnade. Derom underrättade man khalifen, som blef
bedröfvad deröfver och sände till henne läkare samt skarpsinniga män,
utan att dock någon kunde utfinna något läkemedel åt henne.
Emellertid hade Nimeh kommit hem till sitt hus, der han satte sig
på sm säng och ropade: Noam, kom! Men hon svarade honom icke. Då
stod han skyndsamligen upp och ropade ännu en gång; men ingen kom
in tiH honom, ty alla husets slafvinnor hade gömt sig undan af fruktan
för honom. Han begaf sig in till sin moder, hvilken han fann sittande
med kinden stödd emot handen, och till henne sade han: o min moder,
hvar är Noam? — Min son, svarade hon, hon är med den person, som
i afseende på henne är mer pålitlig än jag, jag menar den rättfärdiga
gamla qvinnan; hon har nämligen med henne begifvit sig på ett besök
till de andäktiga och skulle snart komma tillbaka. — När, frågade han,
blef hon van vid att göra detta? Och vid hvilken timma gick hon bort?
— Hon svarade: hon gick bort tidigt på morgonen. —- Men huru kunde
du gifva henne tillåtelse dertill? frågade han åter. — O min son, svarade
modern, det var hon, som öfvertalade mig dertill. Då utropade Nimeh:
det finnes ingen kraft eller magt annat än hos Gud, den Högste, den
Störste! Han lemnade sitt hus i halft vansinne, begaf sig till högsta
po-lisembetsmannen och sade till honom: nyttjar du mot mig svek och list
och tager min slafvinna ur mitt hus? Sannerligen skall jag icke resa till
de Rättroendes Beherrskare och anklaga dig inför honom. Då sade
po-iisembetsmannen: hvem var det, som förde henne bort? Han svarade: en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
