Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
BERÄTTELSEN’ OM
och förunnade (fig tillnamnet den Trofaste och Pålitlige, — huru kunde
då du handla mot honom på detta sätt och spjäla hans egeudom? — Ala
ed-Din svarade: jag svär vid det största bland alla namn, o mm höfding,
att detta har jag icke gjort, till sådant är jag icke skyldig, och icke heller
känner jag den, som begått missgerningen. Då sade Ahmad Ed-Denef:
sannerligen någon annan än en uppenbar fiende har begått denna gerning;
men den, som begått ett nidingsdåd, skall också bli straffad derför. Do,
Ala ed-Din, kan dock omöjligen stadna längre qvar i Baghdad, ty
konungar släppa icke det ena föremålet ur sigte for ett annat, och mycket trött
får den springa sig, soin jagas af dem. — Hvart skall jag då begifva mig,
o min höfding? — frågade Ala ed-Din. — Jag skall ledsaga dig till
Alexandria, — svarade Ahmad Ed-Denef, — ty det är en välsignad ort,
och dess tröskel är grön, och der lefver man ett angenämt lif. Ala ed-D»
svarade: jag hör och lyder, o min höfding! — Men Ahmad Ed-Denef
sade till Hasan Shumàn: kom ihog, att, i händelse khalifen spörjer efter
mig, du skall svara: han har begifvit sig ut på en resa genom
land-skaperna.
Imellertid förde han Ala ed-Din bort ifrån Baghdad, och de gingo pi
utan att stadna, tilldess de kommo till vinbergen och trädgårdarna, der
de träffade tvänne Judar af dem, som khalifen begagnade till sina
npp-bördsinän, och hvilka redo på hvar sin mula. Till dem sade Ahmad
Ed-Denef: erläggen åt mig den betalning, som tillkommer mig för det jag
håller vakt här! — Af hvilket skäl skola vi erlägga betalning åt dig? —
frågade Judarne. Han svarade: jag är den, åt hvilken bevakandet af dana
dal blifvit anförtrodt, — och nu erhöll han ett hundrade guldstycken af
dem hvardera. Men derpå slog Ahmad Ed-Denef dem ihjäl och teg
deras bägge mulor; på den ena satte han sig sy elf upp, men den andra
lemnade han åt Ala ed-Din, och på detta sätt anlände de till staden Ajfc.
Der lemnade de mulorna i en khan, der de tillbragte natten, och när det
blef morgon sålde Ala ed-Diu sin mula, men uppdrog åt dörrvaktaren att
taga vård om den, som Ahmad ed-Denef hade ridit. De gingo derefter
uti Aj ås’ hamn om bord på ett skepp, som seglade till Alexandria. Der
landsteg Ahmad Ed-Denef med Ala ed-Din, och bägge begåfvo de
sig genast till bazaren, der en mäklare just i detsamma till salu utropade
en handelsbod med derinanfor belägna boningsrum och tillkännagaf; att den
hjudna summan vore niohundrade och femtio, då Ala ed-Din sade: jsg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
