Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALA ED-DIN ABO-SH-SHAMAT.
165
förrätta de mest förnedrande sysslor. Då kom den gamla qvinnan och sade
till honom: hvarföre har du icke förrättat arbetet i kyrkan? — Huru
inånga händer har jag, — lydde hans svar, — att jag skulle vara i stånd
till att förrätta detta arbete? — Du dåre, — svarade hon, — jag har icke
tagit dig hit af annat skäl, än att du skulle arbeta. Derefter tillade hon:
tag, o min son, denna staf (den var af bronz, med ett kors öfverst) och
begif dig ut på stadens stora gata; men när Wali’n i staden nalkas dig,
skall du säga till honom: jag kallar dig till kyrkans tjenst! Och han
skall icke vara dig olydig. Låt honom sedan taga hvetet, sikta det och
mala det samt sikta det ännu en gång, knåda det och baka kakor deraf;
vill han icke lyda dig, så må du slå honom; men sjelf skall du icke
frukta för någon. — Han svarade: jag hör öch lyder! Han gjorde såsom
hon sagt honom, och under en tid af sjutio dagar fortfor han att tvinga
både små och stora till arbete, utan att någon erhöll någon
vedergällning derför.
En dag satt han i kyrkan, då si! den gamla qvinnan kom in till
honom och sade: gack bort ifrån klostret! — Hvart skall jag gå? —
frågade han. Hon svarade: tillbringa denna natt i ett härberge eller hos
någon bland dina kamrater! Han frågade: hvarföre skickar du mig bort
ifrån kyrkan? Och hon svarade: Hosn Marjam *), dottern till konung
Ju-hanna **), konungen i denna stad, ämnar göra ett besök i kyrkan, och det
är icke passande, att någon kommer i hennes väg. Han förklarade derpå
sitt bifall* till hennes tillsägelse och stod upp, under det lian till henne
sade, att han ämnade gå ut ifrån kyrkan; men vid sig sjelf tänkte han:
jag undrar, huruvida konungens dotter liknar våra qvinnor, eller om hon
är skönare än de. Jag skall derföre icke gå härifrån, förrän jag fått
njuta af att se henne. Till följd deraf stack han sig undan i en
afplank-ning, som hade ett fönster, genom hvilket man kunde se utåt kyrkan.
Under det han genom detta fönster såg utåt kyrkan, si! då nalkades
konungens dotter, och han kastade på henne en blick, som aflockade honom
tusentals suckar, ty han fann henne lika skön som fUllmånen, då han
skymtar fram bakom molnen. I hennes sällskap befann sig ett
fruntimmer, till hvilket hon sade: du har gjort mig glädje genom ditt sällskap
o Zub^jdeh! Men Ala ed-Din betraktade med uppmärksamhet. det tilltalade
*) Ordagrannt: Marias Skönhat, d. a. skön som Jungfru Maria.
**) Johan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
