- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / IV. Bandet /
3

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tvåhundrade sjutiondeförsta ull tvåhundrade nitionde

natten.

Berättelsen om Abu-I-Hasan den Lustige, eller den Uppvaknade

Sofvaren.

Under det khaJifen Harun Er-Rashid regerade, bodde uti Baghdad
a köpman, som hade en son, vid namn Abu-I-Hasan, med tillnamnet
ien Lustige. Köpmannen dog och efterlemnade åt sin son en
ansenlig rikedom, hvilken Abu-I-Hasan delade i tvänne delar, af hvilka han
lade den ena å sido, men behöll den andra för att dermed bestrida sina
Dlgiiter. Han upptog till sina förtroliga vänner ett antal söner af
köp-afo och andra ynglingar samt öfverlemnade sig åt njutningarne af ett
godt bord och goda dryckesvaror, tilldess alla de penningar, som han
anslagit till detta ändamål, voro förtärda. Då begaf han sig till sina
vänner, sina anförvandter och deltagarne i sina nöjen, berättade dem, huru
det förhöll sig med honom, och sade dem, huru föga han egde qvar af
sin förmögenhet; men ingen af dem egnade honom någon
uppmärksamhet eller gaf honom ett enda ord till svar. Med förkrossadt tøerta
återvände han till sin moder och berättade henne, huruledes han blifvit
behandlad af sina vänner, och huruledes de icke ville visa honom någon
billighet, icke ens gifva honom ett svar. Men hon sade: o Abu-l-Hasan,
sådana, äro barnen af denna tid; så länge du eger någonting, hålla de
sig intill dig; men när du ingenting eger, stöta de dig bort ifrån sig.
— Hon blef bekymrad fur hans skull; men han sjelf böljade gråta och
socka.

Snart stod han dock upp och begaf sig till det ställe, der han hade
lagt andra hälften af sin egendom i förvar, och på denna lefde han nu
■tt angenämt lif. Han aflade en ed, att han hädanefter aldrig skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/4/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free