Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
BERÄTTELSEN 011 ABU-L-HASAN DEN LUSTIGE,
De lade sig bagge ned raklånga, bundo ihop sina fötter, slöto sina
ögon, höllo andedrägten tillbaka, lade sina hufvuden i rigtningen mot
Mekka och höljde öfver sig med slöjan. Nu trädde khalifen och Zubejdeh,
Mesrur och gumman in uti Abu-l-Hasans hus, samt ftinno honom och
hans hustru ligga utsträckta, som hade de varit döda. När furstinnan
Zubejdeh såg dem, grät hon och sade: man har för mig påstått, att min
slafvinna vore död, tilldess hon verkligen blifvit det; men jag föreställer
mig, att sorgen öfver Abu-l-Hasan gripit henne så, att hon af sorg följt
honom i grafven. Khalifen yttrade ändock: sök icke att inverka på mig
med prat om sannolikheter; hon var död före Abu-I-Hasan, ty han kom
till mig med sönderrifna kläder och uppryckt skägg samt slog sig för
bröstet med tvänne hårda jordklumpar. Men jag skänkte honom hundrade
guldstycken, tillika med ett jstycke sidentyg, och sade till honom: gack
och red hennes lik till begrafning; jag skall gifva dig en bättre hustru,
och hon skall tjena dig i hennes ställe; men det ser ut, som skulle han
icke kunnat bära hennes förlust, utan som skulle han hafva dött efter
henne. Jag har sålunda rätten på min sida och har vunnit vadet. —
Zubydeh svarade honom med många ord, och en långvarig ordstrid
uppstod dem imellan.
Då satte sig khalifen vid de bägge förmenta likens hufvuden och
sade: vid Allahs Apostels graf (Gud skydde och bevare honom!), samt
vid mina förfäders grafvar, om någon kunde säga inig, hvilkendera af dem
som först dött, så skulle jag gifva honom tusen guldstycken! Men när
Abu-l-Hasan hörde dessa khalifens ord, sprang han i ögonblicket upp och
sade: det var jag, som dog först, de Rättroendes Beherrskar! Gif mig de
tusen guldstyckena och håll sålunda den ed, som du svurit! — Med
detsamma satte sig Nuzhet el-Fuåd upp inför khalifen och furstinnan
Zu-bejdeh, som blefvo glada, då de sågo dem helbregda, ehuru Zubejdeh gjorde
sin slafvinna förebråelser. Khalifen och Zubejdeh lyckönskade dem till att
vara vid lif och insågo, att alltsammans var en list, på det de skulle
erhålla guldet, och derföre sade fürstinnan till Nuzhet el-Fuåd: du kunde
hafva af mig begärt hvad du önskade, utan att på detta sätt plåga initt
lyerta för din skull. — Jag blygdes för att göra det, o min herrskarinna,
— svarade Nuzhet el-Fuàd. — Khalifen återigen var nästan ifrån sig, så
hade lian skrattat, och han sade: o Abu-l-Hasan, du har icke upphört att
vara en lustigmakare och att ställa till löjligheter af förunderligaste slag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
