Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELLER DEN UPPVAKNADE SOFVAKEN.
19
och såg, att hans ögon voro förbundna och ansigtet svullet af
forbindningen. Hon höljde åter öfver honom och sade: sannerligen har du icke
skål att sörja din man, o Nuzhet el-Fuåd! Hon tröstade henne, gick och
skyndade till furstinnan Zubejdeh, fur hvilken hon berättade hvad hon
sett. När Zubejdeh hörde det, log hon och sade: berätta det för khalifen,
som påstått mig vara föga tänkande och låtit den här olycksalige,
lügn-fuile slafven bete sig öfvermodigt emot mig. Men Mesrur #ade: den gamla
qvinnan är en lögnerska, ty jag såg Abu-l-Hasan vid god helsa; men
Nuzhet el-Fuàd låg död. Gumman svarade: du är den lögnaktige, och
du önskar åstadkomma oenighet mellan khalifen och furstinnan Zubejdeh.
Mesrur återtog: ingen annan än du är den lögnaktiga, du gamla
olycks-prophetissa, och din herrskarinna tror dig, for det hon sjelf är oredig i
sitt hufvud. Zubejdeh blef vred på honom fur dessa ord, befallde honom
tiga och fällde tårar af harm.
Ändtligen sade khalifen till henne: jag ljuger, och min eunuch ljuger,
du Jjuger och din slafvinna ljuger, alltså det rättaste är enligt min
mening det, att vi alla fyra begifva oss åstad för att se, hvilkendera bland
oss talar sanning. Då sade Mesrur: statt upp med oss, på det jag måtte
bringa olycka öfver den gamla hexan och förskaffa henne en bastonad fur
hennes osannfardighet! — Du dumhufvud, — utropade gumman, — är
ditt förstånd likt mitt? Nej, ditt förstånd är detsamma som en hönas!
Mesrur blef uppretad öfver hennes ord och ämnade bära våldsam hand
på henne; men Zubejdeh stötte honom undan och sade: snart skall hennes
sanningskärlek visa sig i hela sin skilnad från din, och hennes
osannfärdighet i sin skilnad från din. Så stodo de upp alla fyra, slogo vad
med hvarandra, trädde ut genom palatsets port och gingo till den gata,
der Abu-l-Hasan bodde. Abu-l-Hasan blef dem varse och sade till sin
hustru Nuzhet el-Fuåd: det är ett sannt ord, att allt, som är slätt, icke
är en pannkaka, och att den kruka, som ofla blir stött, till slut skall gå
sönder. Det ser ut, som skulle gumman hafva berättat saken for sin fru,
sagt henne, hur det stod till med oss, och blifvit oense med Mesrur samt
hållit vad med honom om oss; derföre komma de nu till oss alla fyra,
både khalifen, eunuchen, furstinnan Zubejdeh och gumman. — Nuzhet
el-Fuàd rusade upp och sade; hvad är nu att güra? Abu-l-Hasan svarade:
vi skola bägge låtsa oss vara döda, lägga oss raklånga och hålla tillbaka
andedrägten. Och hon biföll till detta förslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
