Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n
BE&ATTKL8EN OM
ändock hafva blifvit Sultan. — Zumurrud var en qvinna, som ådagalade
förstånd uti allt hvad hon företog sig, och derföre sade hon äfven nu:
tron icke, att jag tillhör det lägre folket bland Turkarne; ney, jag är ea
bland sönerna af de store. Men jag har blifvit oense med mina
slägtingar och skiyt mig ifrån dem; här kunnen j se dessa med guld fyllda
sadelpåsar, hvilka jag medtagit, för att deraf gifva almosor åt de fiattiga och
behöfvande under hela min resa. När de hört detta, uppsände de böner för
henne och visade sig högeligen belåtna med hennes ankomst; och äfven bon
var nC[jd med dem. Och hon sade vid sig sjelf: eftersom jag blifvit på detta sätt
upphöjd, skall må hända Gud äfven förena mig med min herre i denna stad, ty
Gud förmår göra hvad Honom behagar. Åtföljd af folket begaf hon sig
nu in i staden, der ryttarne sutto af sina hästar och gingo framför henne,
ledsagande henne till palatset. Der steg hon sjelf af sin häst; men
emi-rerna och de stora stödde henne med sina händer och förde henne upp
till thronen, hvarefter de alla kysste golfvet inför henne. Sedan hon tagit
plats på thronen, befallde hon, att skattkamrarne skulle öppnas. Detta
skedde, och hon utdelade skänker åt alla krigarne, hvilka uppsände böner
för fortfarandet af hennes regering; och folket och invånarne i allt landet
erkände hennes myndighet.
Så förde hon regeringen någon tid och befallde samt förtyöd; men
allt folket fattade djup vördnad för henne, ty hon var ädelmodig och
hög-sinnad samt afhöll sig ifrån allt det, som är förbjudet. Hon upphäfde
erläggandet af tullafgifter, frigjorde fångar och afhjelpte sina undersåter
klagomål, så att allt fblket älskade henne. Men så ofta hennes tankar
föllo på hennes herre, grät hon och bad till Gud, att Han måtte förena
henne med honom. En natt, när hon tänkte på honom och på sin egen
förflutna lifstid, fällde hon bittra tårar och upprepade följande verser:
Min längtan efter dig le ständigt ny, huru lång den ån varit; tårarne hafva gjort
mina ögon skumma, men flyta med stegrad häftighet.
När jag gråter, gråter Jag ar den varmaste kärleks smärta; att vara skiljda åt, är
älskandes grymmaste qval.
När hon slutat sin uppläsning, torkade hon bort sina tårar och
begaf sig in i sin paviljong. Derifrån gick hon till harem och utsåg der
särskilda gemak åt slafvinnorna och gemålerna, åt hvilka hon anslog
inkomster, men bedyrade, att hon sjelf önskade vara ensam för att kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
