Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALI REX OCH ZDMCKBDD.
81
baka it Jakob, och som tog tillbaka bedröfvelse!) från Job, skänk äfven
genom din magt och din storhet min herre Ali Sher tillbaka åt mig, ty
du förmår göra allt hvad du vill! Du, Herre öfver alla varelser, som
ledsagar dem, hvilka gå vilse, som icke tillsluter dina öron för någons rop,
och som bönhör de bedjaode, hör min bön, o Herre öfver allt skapadt!
— Hon hade ännu icke hunnit sluta sin bön, då genom rännarbanans port
inträdde en man, smärt och fint byggd som en gren af österlandets
pilträd; nu var han mager, bekymren hade lemnat spår efter sig på hans
änne, men ändock syntes han den skönaste bland alla unga män,
oöfverträfflig i förstånd och i låter. När han trädde in, fann han icke någon plats
ledig annat èn den midt framför risfatet, och der satte han sig också ned;
men nlr Zumurrud blef honom varse, klappade hennes fyerta. Hon betraktade
honom med forskande blick, och det blef ögonskenligt för henne, att han
Tar hennes herre Ali Sher. Hon var nära att med ett ljudeligt utrop
förråda sin glädje, men lade dock band på sig, för att icke göra sig till ett
åtlöje för folket. Hennes innersta var i uppror, och hennes hjerta
klappade; men hon hemlighöll ändock sina känslor. — Men anledningen
dertill, att Ah Sher anländt hit, var följande:
Han hade legat sofvande på stenbänken, medan Zumurrud steg ned
och Djawån, Kurden, förde bort henne; men kort derefter vaknade han och
fann sig sitta der med obetäckt hufvud, hvaraf han kunde förmoda, att
någon tøuf varit der och tagit hans turban, under det han sof. Han
uttalade de ord, genom hvilka den, som utsäger dem, bevaras från att bli
skadad till sitt förstånd, och sade: sannerligen, Gudi tillhöra vi, och till
Honom skola vi återvända! Derefter begaf han sig tillbaka till den
ålderstigna qvinnan, som underrättat honom om Zumurruds vistelseort, och
bultade på hennes dörr; då kom hon ut till honom, och han grät inför
henne, tilldess han afevimmade och föll till jorden. När han kommit till
stns igen, underrättade han henne om allt, som vederfarits honom; men
»är hon hört det, tadlade hon honom och förebrådde honom med
stränghet för det, som han gjort, och sade tiU honom: sannerligen, för din
olycka har du dig sjelf att tacka! Hon fortfor att göra honom
förebråelser, tilldess bloden böljade rinna ur hans näsborrar och han återigen
svimmade. När han nu kom till sig sjelf igen, såg han den gamla qvin-
T««. .tU E. Natt. IV. B fi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
