Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALI SHER OCH ZVMURRUD.
83
Han trädde in på rännarbanan, såsom i det föregående berättades,
satte sig ned vid bordet och sträckte ut sin hand för att äta. Men allt
folket varkunnade sig öfver honom och sade till honom: unge man, ät
icke af denna rätt, ty bedröfvelse kommer öfver den, som äter deraf! Men
han svarade: låten mig äta deraf och låten dem göra med mig, hvad
dem täckes; måhända skall jag sålunda bli befriad från detta bedröfliga
lif! Dermed tog han den första biten i sin mun, och Zumurrud ämnade
nn låta föra honom inför sig, men tänkte med detsamma, att han
möjligtvis kunde vara hungrig, hvarföre hon sade vid sig sjelf: det är rättast,
att jag låter honom äta, tilldess han blifvit mätt. Han fortfor derföre att
spisa, och folket förvånades deröfver och afvaktade hvad som skulle
vederfaras honom. När han nu spisat och blifvit mätt, sade drottningen
tfll några bland sina eunucher: gån till den unga mannen, som ätit af
ràfatet, tilltalen honom med höfviskhet och sägen till honom: åtlyd
kon-Bngens kallelse att svara på en liten fråga! De svarade: vi höra och lyda,
— begåfvo sig till honom, ställde sig bredvid honom och sade: o herre,
haf godheten att hörsamma konungens kallelse, men låt ditt hjerta icke
Wi beklämdt! Han svarade: jag hör och lyder. Så följde han med
eu-nacherna, medan folket sade, den ena till den andra: det finnes ingen
kraft eller magt annat än hos Gud, den Högste, den Störste! Hvad
ämnar konungen taga sig före med honom? — Några sade: han ämnar icke
tillfoga honom annat än godt, ty, i fall det hade varit hans afsigt att
tillfoga honom ondt, så skolie han icke hafva låtit honom äta, tilldess han
blifvit mätt. — Men när han stod inför Zumurrud, helsade han och kysste
marken inför henne; hon besvarade hans helsning, mottog honom med
all heder och sade: hvad är ditt namn och din sysselsättning samt
anledningen dertill, att du kommit till denna stad? Han svarade: o konung,
mitt namn är Ali Sher, jag är en bland köpmännens söner, och mitt
fädernesland är Khorasån; anledningen, hvarföre jag kommit till er stad, är
den, att jag söker en slafflicka, som jag förlorat; hon var mig mer
dyrbar än mina ögons ljus och min hörsel, och alla mina tankar hafva varit
tfnda på henne, alltsedan hon blef förlorad för mig, detta är allt hvad
jag har att säga. — Han grät, tilldess han svimmade; men hon befallde,
*tt man skulle stänka något rosenvatten i hans ansigte, och när han
korn-Bit till sans igen, sade drottningen: bären mig hit min tafla och griffeln
«f metall! Det begärda lemnades henne, hon fattade griffeln, verkställde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
