Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
BERÄTTELSEN OM IBX-MANStIR
underhålla dig med qvicka och roande samtal! — Min själ är icke
benägen for någonting af allt detta, — var khalifens svar. — Då, — fortfor
Mesrur, — må du låta afslå mitt hufvud, o herre, måhända skall detta
göra ett slut på din oro och förjaga den otrefnad, som du röner. Men
Harun skrattade vid dessa ord och sade till honom: o Mesrur, se efter,
hvilkendera af mina umgängesvänner, som ilr derute! Mesrur såg efter, kom
tillbaka och svarade: o .min herre, den, som är derute, är Ali, Mansurs
son, den Lustige, ifrån Damask. Khalifen befallde: fur honom till mig!
Mesrur förde honom in, och när Ibn Mansur inträdde, sade han: frid vare
dig, de Rättroendes Beherrskare! Khalifen besvarade hans helsning och
fortfor: o Ibn Mansur, tala oin för mig några af dina berättelser! — De
Rättroendes Furste, — återtog han, — skall jag fur dig omtala
någonting, hvartill jag sjelf verkligen varit vittne, eller någonting, som jag blott
hört berättas? — De Rättroendes Furste svarade: om du sjelf varit vittne
till någonting utomordentligt, så berätta det, ty att höra någonting
berättadt af’ andra, är icke detsamma soin att sjelf vara ögonvittne. Då
sade Ibn Mansur: de Rättroendes Furste, låna uteslutande mig ditt öra
och din uppmärksamhet! Khalifen svarade: Ibn Mansur, ja, jag lyssnar
med mitt öra och ser på dig ined mina ögon samt vänder min
uppmärksamhet till dig. Och Ibn Mansur började:
De Rättroendes Beherrskare vet, att jag hvarje år har en
underhållssumma från Mohammed, sonen af Sulejinan El-Hashimi, sultanen i Basrah;
och en gång begaf jag mig till honom efter min vana, men när jag kom,
fann jag honom redo att begifva sig på jagt. Jag helsade honom, och
han helsade mig samt yttrade: o Ibn Mansur, sitt upp och följ med oss
på jagten! Men jag svarade: o min herre, jag mägtar icke rida, låt inig
derföre stadna hemma och gif dina tjenare’ befallning oin huru de skola
mottaga mig! — Han gjorde så och begaf sig på jagten; men mig
bevisade hans tjenare den högsta heder och undfägnade mig på bästa sätt.
Och jag sade vid mig sjelf: Allah, det är underbart, att jag under flera
år haft för sed att resa från Baghdad hit till Basrah, inen att jag af
denna stad icke känner mera än vägen från palatset till trädgården och
från trädgården till palatset; när skall jag kunna finna ett annat sådant
tillfälle som detta att roa mig med att se mig oin uti staden Basrah?
Jag skall derföre genast stå upp och gå ut att roa mig medan maten
smälter, som jag nu förtärt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
