Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH BCDCR SAMT DJLBEJR.
87
Jag klädde mig följaktligen i min dyrbaraste klädebonad och vandrade
igenom en del af Basrah. Du vet, de Rättroendes Beherrskare, att denna
stad har sjutio gator, hvardera sjutio mil lång, räknadt elter hvad man
ali El-Irak förstår med mil. Jag kom villse på smågatorna och kände mig
törstig-, medan jag så vandrade, såg jag, o de Rättroendes Furste, en stor
port med två ringar af gul bronz samt med derframför befintliga förhängen
af röd brokad; bredvid porten funnos tvänne bänkar af sten, och deröfver
var en spalier af vinrankor, som öfverskuggade porten. Jag stadnade för
att fröjda mig med betraktandet af denna boning; men under det jag stod,
hörde jag en klagande röst, som utgick från ett sorgset hjerta, men
uttryckte sig i melodiska ljud och sjöng följande verser:
Vin kropp bar blifvit ett hemvist för sjukdom och hemsökelser
För en dofhjorts skull, hvars bostad och hem äro långt härifrån.
O, j öknens bägge zephyrer, som stegrat min ångest,
Vid Allah, er herre, besvär jag er att vända er till min älskade
Och göra honom förebråelser; kanske skall bans uppförande derigenom förändras!
Fem ytterligare stanzer följde efter denna, och jag sade vid mig sjelf:
i fall den, från hvilken dessa melodiska toner utgå, äfven är behaglig, så
finnas här kroppens behag, vältalighet och ljuflig röst förenade med
hvarandra. Jag närmade mig nu till porten och började småningom lyfta på
förhänget, och si! jag varseblef en skön jungfru, lik månen, när han
uppnått sin fjortonde natt, med sammangående ögonbryn, smägtande ögon- ’
lock och en barm, liknande tvänne granatäplen; hennes fina läppar liknade
tvänne karneoler, hennes mun var som Salomos insegel, och hennes
tänder så hvita, att de kunnat trotsa både skalden och den i obundet språk
skrifvande att finna en på dem tillämplig bild. Hon utgjorde en
sammanfattning af alla älskvärdhetens behag och kunde icke annat än väcka
afund hos qvinnor och män. Man kunde icke bli mätt på att beskåda
hea-nes skönhet, och hon var sådan skalden sjungit.
Mr hon nalkas, så dödar hon; och när hon vänder ryggen til], gör hon alla män
förälskade uti sig.
Hon är lik solen och lik månen i hans fylle; men hat och illvilja äro henne
främmande.
Paradiset öppnas, när hon låter sig se, och fullmånen glänser ofvan perlbandet
kring hennes bals. J
Medan jag sålunda betraktade henne genom det undanskjutna
förhänget, si! då kastade hon en blick utåt och såg mig stående vid dörren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
