- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / IV. Bandet /
113

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

db!» magiska hAsten.

127

med undantag fur den Persiske vise, som gick hit in lör att samla nyttiga
örter. När prinsen hörde dessa ord. var han öfvertygad derom, att den
vise hade bortfört jungfrun.

Nu hade det i enlighet med ödets beslut händt, att, när
konungasonen lemnade jungfrun uti det enskilda gemaket i trädgården saint begaf
sig till sin faders palats for att göra sina tillredelser, den Persiske vise
infann sig uti trädgården, för att samla nyttiga örter; der han sporde
doften af muskus och andra vällukter, med hvilka luften var mättad, och
alla dessa dofter utgingo från konungadottern. Den vise gick derföre
framåt, dit doften ledde hans steg, och kom till gemaket, der han såg
den häst, som hans egen hand hade förfärdigat, stå utanför dörren. När
den vise såg hästen, blef hans lyerta uppfyldt med lycksalighet och glädje,
ty han hade sörjt honom djupt, alltifrån det han förlorat densamma. Han
närmade sig till hästen, undersökte honom och fann honom i godt skick;
men just som han ämnade sitta upp derpå och begifva sig bort, sade
han vid sig ^jelfi jag skall se efter hvad konungens son medfört och
qvarlemnat tillika med hästen. Han trädde följaktligen in i gemaket och
fann der jungfrun sittande, lik den blänkande solen på en klar himmel.
Han behöfde blott se henne, för att finna, det hon var en jungfru af hög
värdighet, och att konungasonen fört henne med sig på hästen saint
lemnat henne i gemaket, under det han sjelf begaf sig till staden, för att der
ordna aili till hennes högtidliga intåg. Den vise begaf sig följaktligen in
och kysste golfvet inför henne; men hon lyfte sina ögon upp emot
honom, fann honom vara obehaglig till utseendet och afskräckande till
gestalt samt yttrade till honom: ho är du? Han svarade: o min
herrskarinna, jag är en budbärare från konungens son, som sändt mig till dig
och befallt mig föra dig till en annan trädgård, nära invid staden. När
jungfrun hörde dessa ord, frågade hon: hvar är konungasonen? Han
svarade: han är uti staden hos sin fader, och han skall genast infinna sig
hos dig med högtidligt följe. Men hon återtog: o du! Kunde icke
konungasonen finna någon annan än dig att hitsända? — Den vise log åt
hennes ord och svarade: min herrskarinna, låt icke mitt ansigtes
obehaglighet och det afskräckande i mitt yttre bedraga dig, ty, blott du om mig
visste detsamma, som konungasonen vet, så skulle du ingenting hafva
emot mig. Sannerligen, konungasonen har enkannerligen utsett mig att

Twi K» H.ll. IV. B. 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/4/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free