Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Ul-WARD fi-l-akmam.
127
nödvändiga förråder år efter år samt derjemte tjenare, som skulle kunna
hålla henne vid godt mod och passa henne upp. Han hopsamlade
derföre timmermän, murare samt byggnadskonstnärer och sände dem till
berget, der de uppförde ett ointagligt palats, hvars make icke något öga sett
Derefter redde han till förråderna för resan och den karavan, som skulle
åtfölja hans dotter, hvarefter han begaf sig nattetid till den sistnämdas gemak
och befallde henne att begifva sig å väg.. Genast erfor hennes hjerta skilsme^
sans qval, och när hon fick se tillredelserna till resan, fällde hon strida
tårar samt skref på dörren några ord, med hvilka hon underrättade Uns
el-YVudjud om den lidelse, som hon rönte, och hvilken var så djup, att
ett hjerta af sten skulle kunnat uppmjukas och tårarnas källor flöda .öfver.
Men det, soin hon skref, lydde soib följer: , , , .
Tid A.IIah, o dörr, om den älskade vandrar här förbi på morgonen och helsar med
älskandes tecken,
Så gif honom från mig en ren och doftande helsning, ty han vet icke, hvafr jag
tillbringar aftonen, - i.
Och jag vet icke, hvart de föra mig bort i skyndsam fird och litt utrustning i.
Under nattens mörker, då foglarne, som sitta å qvist, begråta mig och förkunna mitt öde,
Sägande med den tunga de fått: o ve öfver den sorg, som härleder sig från<
Älskandes skilsmessa!
När jag såg skilsmessan bägare fylld, och att ödet vilie med våld tvinga mig tiil«tt
tömma den oblandad.
Spädde jag ut den bittra drycken med tålamod; men nu tröstar mig tålamodet ej
öfver förlusten af dig.
När hon slutat dessa verser, satt hon upp på mulan, och de reste
med henne öfver öknar och ödemarker, öfver slätt och genom skog,
tilldess de anlände till sjön Kunuz, dér de slogo upp sina tält på
stranden och for hennes räkning byggde en stor farkost, ombord på
hvilken jungfrun sattas med sina tjenarinnor. Veziren hade befallt, att, när
de anländt till berget, tillika med hela hennes hushåll, och infört henne i
palatset, de skulle vända om med farkosten, och förstöra denna, sedan de
stigit i land. De verkställde allt, hvad som blifvit dem anbefaldt, och
återvände gråtande öfver det, som tilldragit sig. — Så förhöll det sig
med dem.
Uns el-Wu^jud åter vaknade samma morgon, ur sin sömn, förrättade
morgonbönen, satte sig till häst och begaf sig till sultanens hof att der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
