Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Ul-ward fi-l-akmam.
129
genom att man lofprisar det. Derföre böljade han tilltala det som följer: o
lejon af skog och slätt, ädla lejon, de ädelmodiges fader, de vilda furens
sultan, sannerligen, jag är en trånande älskare, förtärd af kärlekens och
skilsmessa qval, och när jag blef skiljd från den älskade förlorade jag mitt
förstånd; lyssna derföre till mina ord och haf misskund med min
kärlek och min saknad! — När lejonet hört hvad han sade, drog det sig
tillbaka ifrån honom och satte sig ned på bakdelen; derefter vände det
sitt hufvud emot honom och gjorde med sin svans och sina framfötteråt
honom rörelser, som tydde på vänlighet, och vid åsynen af hvilka Uns
el-Wu4jiid upprepade följande verser:
Lejon 1 Öknen, ämnar du döda mig, inan jag träffat henne, som gjort mig till sin
trSI?
Ag ir icke något passande byte, jag är icke fet, förlusten af min älskade har af-
tärt mig,
Och skilsmessan från henne har magrat ut mig så, att jag liknar ett spöke, klädt
uti svepning.
O Abu-I-Hårith, o stridlystne lejon, låt icke belackarne fröjdas åt min ångest!
Jag brinner af kärlek, jag drunknar i tårar, och den älskades frånvaro bar
omtöcknat min själ.
Mina tankar pi henne i nattens mörker hafva gjort mig omedveten af lifvet.
Så snart han slutat, stod lejonet upp och gick vänligt fram emot
honom med tårar i sina ögon; när det kommit honom nära, slickade det
honom med sin tunga och började sedan gå framför honom samt hviftade
med svansen, likasom ville det säga: följ mig! Han följde, och med Uns
eWudjud efter sig gick lejonet fram någon stund, ända tilldess det
kommit upp på toppen af ett berg. Det gick sedan utföre detta berg, och
öns el-Wucyud blef nu varse spår efter resande i öknen och förstod, att
spåren härledde sig från dem, som ledsagat El-Ward fi-l-Akmåm. Han
följde derföre spåret, och när lejonet såg, att han det gjorde samt att han
förstod, det spåren härledde sig från hans älskades följeslagare, vände det
om och gick sin egen väg.
Uns el-Wudjud» fötøde spåren dagar och nätter, tilldess.-han nalkades
ett med höga vågor böljande haf; och fotspåren sträckte sig ända till
stränderna af detta haf, men stadnade der. Häraf förstod han, att folket
hade gått om bord på ett fartyg vid hafvet och fortsatt sin färd öfver
T», ack Witt. IT B. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
