Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
BEKitfEUBN Ö* UNS Èt-WüÖIDD
detsamma i derigenom tfllfntetgjordes nu hans hopp att hinna upp dem;
han ffcllde tårar och upprepade följande qväde:
Aflägset är det rum, som ]ag söker, och mitt tålamod är ute. Huru kan jag komma
till henne öfVer hafvets afgrund T
Eller huru kan jag hafra tålamod, då min lifskraft är förtärd ar kärlek tOl henne,
och jag utbytt sömnen emot vaka T
Allt ifrån den dag, då hon lemnade sitt hem, har mitt h]erta brunnit af
flammande eld.
Som Sejhun och Djejhun och Enphrat strömma mina Ögon; mina tårar flöda
ymnigare än vattuflod och regn.
Mina ögon äro röda af fortsatt gråt, och mitt hjerta förtäres utaf eld och gnistor.
Han upprepade ännu flera liknande qväden, men föll derefter i
van-magt, hvari han länge förblef. När han hemtat sig, såg han sig om åt
alla sidor, men kunde icke urskilja någonting annat än öken; och han
fruktade för sitt lif, när han tänkte på de vilda ^uren-
Under sin vandring kom han upp på ett berg, och under det han
befann sig der, hörde han en menniskoröst, som utgick ifrån en grotta;
han lyssnade till rösten, och si! den kom från en eremit, som
försakat verlden och egnat sig uteslutande åt andaktsöfningar. Han
bultade tre gånger på grottans dörr; men eremiten svarade honom icke och
kom icke ut till honom. Då suckade han och uppläste följande:
Huru skall ]ag finna medel att nppnå min öwkan, och hora skall ]ag bU befriad
från ångest, bekymmer och oro?
All möjlig skräck bar förenat sig, för att göra mig gammal till hufvud och hjerta
redan i min ungdoms tid,
Qch ]ag finner ingen, som vill hjelpa mig I mitt lidande, ingen v&n, som vill liodia
min smärta och min nöd.
Hum stora äro icke de sorger, ]ag utstått! Lyckan synes hafra hUt och hålletTtodt
sig emot mig.
Nåd för den brinnande och sörjande älskaren, som tömt skilsmessan| och
bedrif-velsens kalk!
Eld är uti hans hjerta, och hans inre är förtärdt, och skilsmessan smärta har
beröfvat honom hans förstånd.
Huru ryslig var icke den dag, då ]ag kom Ull hennes boning ,OCh sig det, som tar
skrifvet på dörren!
Jag grät i min ångest, tilldess marken var fuktig; men Jag dolde för hilla Ddet med
mig för både nlrmare och Qermare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
