Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OGB EMSIQIU», BlBàKHW.
15
varse ett nytt, vaekert fartyg, med hvita segel och talrik besättning samt
i allo utrustadt på bästa sätt. Om bord på detta skepp förde jag mim
varupackor, — ett föredöme, som följdes af åtskilliga andra köpmän, —
och redan sanma dag gingo vi till segels. Resan var nqjsam, oeh vi
besökte haf efler haf, ö eller 0; öfver allt, der vi kastade ankan, kommo
köpmännen och de stora, köpare och säljare, oss till mötes, och vi köpte
och sålde samt omsatte våra varor. Så fortforo vi, tilldess skickeisen
Arde oss till m vacker C, som hade öfverflöd på träd med fullmogna
frukter, på blommor, som spridde sina vällukter, på qvittrande foglar och
kristallklara bäckar; men på ön fiinnos inga invånare, ingen, som kunde
gfta upp eld. Skepparen lade sig för ankar vid denna ö, och köpmännen
med de andra resande landstego för att fröjda sig åt betraktandet af
(riden, lofjsrisa fullkomJighelen hos Gud, den Ena och Allsmägtiga, saint
beundra hans magt. Äfven jag landsteg på Ön med de öfriga ooh Hatte
mig ned vid en ren vattukBüa mellan traden. Jag hade tagit några
matvaror med mig och satt der, förtärande det, som Gud (hvars namn vare
pmedt!) hade beskärt mig. På detta ställe flägtade en mild vind, och
alb derstädes föreföll mig si ljufligt, att jag insomnade och försänktes i
<tjop sömn, medan vinden lekte omkring mig, och jag inandades
bkm-Bomas doft. När jag vaknade, feimjag icke på ön hvarken någon
mensk*-lig varelse eller någoa ande. Skeppet hade afceglat med de resande, och
ingen af köpmannen eller af besättningen hade kommit ihog mig, utan
jag var ensam qvariemnad på ön.
Jag såg mig om till höger och venster, men faan på Oa ingen
menniska, nton mig qjelfc Jag blef genast fattad af den ytteoUgaste
bedröfvelse, och min gaüblåsa var nira att sprängas, så sorgsen och utam mig
blef jag. Hes nig fiuwa ingenting af jordiska egodelar, kke heller mat
och dryck, mm deremot i rikt mått bedröfvelse och ångest och
misströstan om möjligheten att uppehålla mitt lif. Jag sade till mig sjelf:,
krukan kommer icke alltid hel ifnån brunnen, och om jag kom undan första
gången, uunt di fann någon, som förde mig med sig från kusten af ön
fil bebodda länder, si &r denna gång allt hopp ute för mig, att någon
Aall fera mig ifrån denna C till menniskoboningar. Derpå böljade jag
gråta och veklaga, tilldess sorgen blef mig alldeles öfvermägtig; jag
förebrådde mig sjelf för det, som jag hade gjort, att jag hade företagit denna
resa, efter det jag suttit i lögn och ro nti mitt hus och mitt Ædemeelaud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
