Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
BEH1TTEL8BN ÖN BS-SfflDIBAD, UOFABARER
der lyckan log emot mig, der jag hade tillr&ckligt med mat, dryck och
klBder samt icke saknade det ringaste, hvarken penningar, gods eller
köpmannavaror. Jag ångrade, att jag begifvit mig ifrån staden Baghd&d och
företagit en resa ut på hafvet efter allt det, som jag utstått under min första
resa; jag kände, att jag stod på förderfvets brant, och jag sade:
sannerligen, Gudi tillhöra vi, och till Honom skola vi sannerligen återvända! Det
var mig, som skulle jag hafva varit nära vansinnet. Jag stod dock upp
på mina ben och vandrade omkring på ön till höger och venster, ty det
var mig omöjligt att stadna stilla på något ställe. Sedan klättrade jag
upp i ett högt träd och såg mig derifrån omkring åt alla håll; men jag
kunde ingenting urskilja annat än himmel och vatten, träd och foglar,
öar och sandreflar. Medan jag der såg mig uppmärksamt omkring,
sköryde jag dock på ön ett hvitt föremål, hvilket jag icke kunde
tydligen urskilja på afstånd, men som föreföll mig offentligt stort
Jag steg ner från trädet och gick fram mot det hvita föremålet samt
stadnade icke, förrän jag hunnit fram till detsamma; och si! det var en stor
hvit döme af otrolig hCtjd och väldigt omfång. Jag närmade mig till
densamma och började gå rundt deromkring, men kunde icke upptäcka någon
ingång; jag insåg också snart, att jag icke hade krafter eller vighet
tillräckligt att klättra upp derpå, ty byggnaden var till ytterlighet slät och
polerad. Jag gjorde ett märke på det ställe, der jag stod, och gick
derifrån rundt omkring dömen för att mäta densammas omkrets, hvilken
utgjorde femtio långa steg. Derefter ställde jag mig åter att besinna mig
på någon utväg att komma in deri.
Dagen var nära slut, och solen i beredskap att gå ned; då si! solen
blef plötsligen undanskymd och himmelen mörknade, så att solen för mig
doldes likasom bakom en slQja. Jag föreställde mig, att ett moln ginge
förbi solen; men det var nu sommar, och detta föll mig underligt före.
Jag lyfte derföre upp mitt hufvud, betraktade det bortskymmande föremålet
med ansträngd uppmärksamhet och såg, att det var en ofantligt stor fogel
med vidt utspända vingar, som kom flygande i luften; denna fogel skymde
bort solen och hindrade mig från att se henne, der jag stod på ön. Nu
stegrades min förvåning, och jag kom ihog någonting, som jag hört
berättas af resande, eller att det på vissa öar skall finnas en ofantligt stor
fogel, kallad rokh, som matar sina ungar med elephanter. Jag var
derföre öfvertygad, att den döme, som jag sett, icke var annat än ett ägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
