Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d8 BERÄTTELSEN OM BJUDAS.
Si fortfor ban att blidka sin moder, tilldess hon gaf vika; och boa
stadnade qvar bos honom.
Derefter förskaffade hao sig ett nät, med hvilket han gick till floden
och syüarna samt öfver allt, der det fanns vatten; hvarje dag begaf ban
sig till något sådant stille och förbenade ena dagen tio, andra dagen
tjugo, tredje dagen trettio silfverpenniogar, med hvilka han underhöll sin moder, och
han åt väl «amt drack väl. Men hans bfigge bröder hvarken arbetade*
sålde eller köpte; fattigdomen och förderfvet vunno insteg i deras boning,
de hade gjort slut på allt det, som de tagit ifrån sin moder, och nu
^elfva förökat de fattiga och nakna uslingarnes antal. Derföre infunno de sig
stundom hos sia moder, förödmjukade sig för henne och klagade för
henne öfver sin hunger; modershjertat är lätt att beveka, hon gaf dem en
beta gammalt bröd, och,’ ifall hon tillredt någon mat dagen inan de
infunno sig, brukade hon säga till dem: skynden er att äta och begifven er
härifrån, inan er broder kommer, ty detta kan icke vara honom angenämt,
utan det skall göra hans ||jerta hårdt emot mig, så att jag för er skull
kommer att bli illa anskrifven hos honom. De åto sålunda i hast och
gingo sin kos. En dag kommo de till sin moder, som satte för dem
något kokt kött med bröd, hvaraf de böljade äta, då, si! deras broder Djudar
kom hem. Hans moder slog ned sina ögon, då hon blef honom varse,
befarande, att han skulle bli vred pä henne; hon fällde sina ögon mot
golfvet qf blygsel och undseende för sin son. Men han gick dem till
mötes med ett leende på läpparna och sade: välkomna, mina bröder!
Detta är en välsignad dag. Hvad har nu händt, eftersom J besökt mig
på denna välsignade dag? —r Han omfamnade dem, betedde sig vänligt
•mot dem och sade: det var icke min önskan, att J skullen glömma bort
mig eller undvika att helsa på mig och er moder. De svarade: vid Allah*
vår broder, vi längtade efter att fa se dig, men afhöllos från att besöka
dig af blygsel öfver det, som inträffat mellan oss och dig; dock hafva vi
af lyertat åqgrat allt detta. Allt det var ett verk af (tøefvulen (måtte Gud
— fcvare naimn vare upphöjdt! — slå honom med fördömelse!), och vi
hafVa ingen .välsignelse annat än dig och vår moder. — Djudar
svarade: jag har ingen välsignelse annat än er bägge. Och hans moder
yttrade itill honom: måtte Gud göra ditt ansigte hvitt, och måtte Gud föröke
din lyckp! Du öfverträffar oss alla i ädelmod, o min son! — Han
fortfor: vareo välkomna bägge två! Stadnen qvar hos mig, ty Gud är god,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
