Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BASAN AF BASK AH.
9
tade en kunnig person, som läste dem för henne, oeh de lydde som
fityer:
Ett nattligt spöke kom ander natten, nSr sömnen bade (Brtyngt mig, fram emot
morgonen, medan mina stallbröder sofvo i öknen.
Men nlr vi vaknade (Br att se drömbilden, sig Jag blott tomma lurten, och
fjerran var det rum, dit den försvunnit.
När Hasans moder hörde dessa rader uppläsas, gaf hon till ett
anskri och snde: ja, o min son! Sannerligen, huset är toint och fjerran är
det ruin, dit han försvunnit. — Grannarne togo afsked, sedan de uppsändt
böner för henne, att henne måtte beskäras tålamod och att hon måtte
snart återse sin son. Men Hasans moder upphörde icke att gråta under
nattens timmar och dagens tider; och midt uti huset lät hon uppföra en
grafvård, på hvilken hon lät rista Hasans namn, tillika med den dag, då
han försvann. Denna grafvård öfvergaf hon aldrig, utan uppehöll sig der
allt ifrån den tid, då hennes son blef ski|jd ifrån henne.
Vi återvända nu till hennes son Hasan och Persern. — Denna
Perser var en Magier; han hatade alla Musulmän på det högsta, och så snart
han kunde fa någon sådan i sitt våld, tog han lifvet af honom. Han
var en eländig, föraktlig guldmakare, en sådan, som skalden beskrifvit
med följande ord:
Han år en hund, son af en hund, och en hupd var hans farfader; ingenting godt
kan finnas bos en hund, afkomlingen af en hund.
Den förkastade uslingen hette Bahråm, Magiern, och det var hans
vana att hvarje år fånga en Musulman samt slagta honom öfver en
fördold skatt. När nu hans listiga anslag mot Hasan, guldsmeden,
fullkomligen lyckats, och han fortsatt sin färd med honom från dagens
begynnelse till natten, lade skeppet för ankar till nästa morgon; vid
soluppgången, då skeppet fortsatte sin resa, befallde Persern sina svarta slafvar
att bära fram kistan, hvari Hasan befann sig. Kistan fördes fram,
Persern öppnade henne, och Hasan framtogs dprur. Persern slog ättika i
hans näsborrar och blåste ett pulver i hans näsa; Hasan började nysa,
gaf ifrån sig den bendj, han hade nedsväyt, öppnade sina ögon, såg sig
omkring till höger och venster samt befann sig midt ute på hafvet,
medan skeppet fortsatte sin seglats, och Persern satt bredvid honom. Deraf
förstod han, att man mot honom förfarit med argan list, att den fördömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
