Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
BERÄTTELSEN 011
Hasa ris boning, tillika med den guldklump, som han förfärdigat, låste
kistan, sprang till bazareD, hemtade bärare, lät bära bort kistorna samt
föra dem ned till sitt för ankar liggande skepp. Skepparen väntade
honom, och n8r besättningen såg honom, skyndade de till, förde de bagge
kistorna om bord och stufVade undan dem på skeppet Derpå ropade
Persern till skepparen och sjömännen, sägande: Upp, alla man!
Saken är uträttad, och vi hafva vunnit vårt syftemål. — Nu ropade
skepparen till sjömännen och sade: hissen upp ankaret och sätten seglen till!
Och skeppet seglade framåt med gynnande vind. — Så förhöll det sig
med Persern och Hasan.
Hasans moder vfintade på honom Anda till mörkningen, men hörde
icke det ringaste af honom och sporde inga tidender om sin son. Hon
begaf sig nu till huset, såg porten öppen, men fann ingen menniska
derinne och såg icke heller till kistorna eller husgerådet. Då förstod hon,
att hennes son var försvunnen, och att hans öde hade gått i fullbordan;
hon slog sig för sitt ansigte, ref sina kläder sönder, grät och veklagade
samt bugade ropa: o min son! O mitt hjertas frQjd! Och hon upprepade
följande qväde:
Mitt tålamod Sr förbi, min oro Sr stor; stor Sr min sorg, sedan da ski]]des ifrli
mig, stort mitt elSndet
_ Intet beskydd eger jag qvar, vid Allah, sedan da öfvergaf mig. Hora kan jag btia
förlasten af föremålet för mitt hopp?
Efter förlusten af min Slskade, huru kan jag finna njutning i hvilan? Och hvem
Sr den, som kan fröjdas åt ett lif 1 elSnde?
Da Sr borta; haset och dess invånare Sro utom sig af sorg, och min rena dryck
bar blifvit grumlad.
Du var min hjelp i aU motgång, min Sra och heder bland menniskor, da var nia
förtröstan.
01 att ej funnits till den dag, då du blef tagen irrån min syn, tilldess du kommer
åter un mtgl
Hon fortfor att gråta och veklaga till morgonen, då grannarne
in-ftmno sig hos henne och gjorde henne spörjsmål angående hennes son,
och hon nnderrfittade dem om hvad som tilldragit sig mellan honom och
Persern. Hon var öfvertygad derom, att hon aldrig skulle få se honom
mer, och gick gråtande omkring uti huset; men under det hon sålunda
gick der af och an, såg hon tvänne rader skrifna på muren; bon hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
