Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIASAN AF BASRAH.
21
sannerligen, denna ort är din ort, och vårt hus är ditt hus; var
derföre lugn och tröst samt frukta icke och sög icke heller, ty ingen kan
komma till oss på detta rum! Var derföre glad och förnöjd, tilldess vi
komma tillbaka tiH dig! Dessa nycklar till våra enskilda rum anförtro vi
åt dig; men, o vår broder, vi bedja,, dig vid broderskapets band, att icke
öppna denna dörr (de pekade på en af dörrarna), ty du har icke något
behof af att öppna densamma. — Derpå togo de afsked af honom och
reste, beledsagade af sin faders krigare.
Hasan stadnade ensam qvar i palatset. Hans bröst var beklftmdt,
hans tålamod försvann, hans nedslagenhet var ytterlig, och han var
bedröfvad samt sörjde bittert öfver skilsmessan. Huru vidsträckt palatset än
var, blef det honom dock alltför trångt, och när han fann sig ensam och
bedröfvad, tänkte han på jungfrurna och upprepade födande qväde:
Hela slätten har blifvit förminskad för mina ögon, och mitt hjerta Sr bedröfvad!
vid åsynen deraf.
Sedan (Oremålen för min kSrlek flydde, bar min glidje blifvit störd, och tårarne
f}Øda från mina ögon,
SSmseo har öfvergifvit mig (Br skilsmessan) skull ifrån dem; min själs hela frid år
störd.
Skall ödet förena oss åter; skall ]ag åter njuta deras förtroliga umgänge och lyssna
till deras nattliga samtal?
HaD brukade begifva sig ensam ut på jagt i öknen; det villbråd, som
han fångade, förde han hem och förtärde det ensam. Men när hans
nedslagenhet, hans oro och sorg öfver sin enslighet kommit till yttersta
hqjd, stod han upp, företog sig en vandring genom palatset, undersökte
hvarje del deraf, öppnade jungfrurnas enskilda gemak och såg uti dem
dyrbarbeter, som måste hänföra åskådarens blickar. Han kunde likväl icke
finna något nöje deri, emedan jungfrurna icke funnos der; och det brann
ati hans hjerta en eld, så snart han såg åt den dön-, som hans syster
förbjudit honom att öppna, och rörande hvilken hon tillsagt honom att
icke nalkas dertill eller någonsin kasta en blick derinom. Han sade vid
sig sjelf: min syster tillsade mig att icke öppna denna dörr af den
anledning, att derinanlör finnes någonting, hvilket hon önskar skola förbli
obekant för alla. Vid Allah, jag vill stå upp, öppna dörren och se hvad
som finnes derinanför, om ock min död skulle vara derinne. — Han tog
följaktligen nyckeln öch öppnade dörren, men såg derinanför inga dyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
