- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / VI. Bandet /
34

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

BERÄTTELSEN 011

icke bli skitød ifrån er. De återtogo: hvilken af oss har då gjort dig
emot, att du är sålunda bedröfvad? Han blygdes dock att säga, det hans
besynnerliga uppförande härledde sig ifrån kärleken, och fruktade, att de
skulle vägra honom sitt bifall; derföre var han tyst och meddelade dem
ingenting om huru det förhöll sig med honom. Men hans syster stod
upp och sade till dem: han har fångat en fogel ur luften och önskar af
er, att j måtten biträda honom i hans försök att vinna henne till sin
hustru.— Då vände de alla sina ögon till honom och sade: vi stå alla till
din tjenst, och hvad du af oss begär, det vilja vi göra. Men säg oss allt
och dölj för oss ingenting af det, som dig vidkommer! — Då sade han
till sin syster: berätta du alltsammans för dem, ty jag blyges och kan
icke för dem omtala allt detta.

Alltså talade hans syster till dem: o mina systrar, när vi begåfVo
oss bort på vår resa och lemnade den här arina mannen allena, blef
palatset honom för trångt, och han fruklade, att någon skulle komma hit
och göra honom ondt; och j veten, att Adams söner äro klena till
förståndet. När hans bröst var beklämdt, och han var ensam och
öfvergifven, öppnade han den dörr, som leder till palatsets tak, gick upp på
detsamma och satte sig ned der, seende ned öfver dalen, men desslikes
kastande rädda blickar åt porten och befarande, att någon skulle komma
till palatset. Under det han satt der en dag, si! då nalkades tio foglar,
som styrde sin flygt mot palatset och icke upphörde att flyga, förrän de
hade satt sig på kanten af den uti paviljongen befintliga bassinen; han
gaf nu akt på den fogeln, som var den skönaste bland dem alla, och
såg, att den fogeln hackade de andra, medan ingen bland dem ^jerfifes
röra den förra med sin klo. Derefter förde de sina klor till sina bröst,
sleto upp sina fjäderhamnar, lade dessa ifrån sig och syntes nu såsom
jungfrur, sköna som månen i hans fylle. Jungfrurna klädde af sig,
medan Hasan stod och betraktade dem, stego ned i vattnet och började leka
med hvarandra. Den yppersta bland dem doppade de öfriga under
vattnet, och ingen ibland dem vågade lyfta sin hand emot henne; men hon
var ibland dem alla den skönaste till anletsdragen, den mest välvexta och
den prydligast klädda. Så fortforo de, tilldess tiden för aftonbönen var
nära; då stego de upp ur vattnet, iklädde sig sina kläder och drogo
fjäderhamnarna på samt flögo sina färde. Men Hasans sinne hade blifvit
oroligt; en eld hade blifvit upptänd i hans l\jerta, och han ångrade, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/6/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free