Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HASAN AF IIASRAn.
49
när ban ünskar att se mig samt kärlekens och trånadens begär vaknat
upp hos honom, säg honom då att söka mig på öarna Wåk-Wåk. —
Dermed flög hon bort tillika med sina barn och styrde flygten till sitt land.
När Hasans moder såg detta, grät hon, slog sig lur sitt ansigte och
fortfor med sitt veklagande, tilldess hon afsvimmade; men när hon
kommit sig fore igen, sade Zubqjdeh till henne: o min fru, jag visste icke,
att detta skulle hända, och om du hade på förhand sagt mig någonting
sådant, så skulle jag icke hafva satt mig emot din önskan. Jag kunde
förut icke veta, att hon tillhörde de flygande andarne: men hade jag
vetat, att hon hört till deras slägte, så skulle jag icke hafva tillåtit henne
att ikläda sig sin fjäderskrud eller att medtaga sina barn. Förlåt mig
för detta, o min fru! — Gumman, som icke kunde annat, svarade: du
är förlåten! Dermed lemnade hon khalifens palats och stadnade icke, förr
än hon kommit till sitt hem, der hon på nytt började veklaga och slå
sig för sitt anlete, tilldess hon svimmade; när hon kommit till sans igen,
böljade hon längta efter sin sonhustru och dennas barn samt efter att få
se sin son och upprepade fö|jande verser:
Pä afskedets dag grlt Jag af sorg ock veklagade, (ftr det ni ej funnwis 1 hemmet;
Afskedets smärU aflvaiig mig ljudeliga rop, och af tårar fördunklades mina ögon,
Sidan Ir sitifemessan! Skall Jag nAgonsin se er åter? Er bortgång har betagit mig
förmågan att dfllja min sorg.
O att de hade kommit tillbaka och hållit sitt ord! Om det de gOra, skall måhända
min förra glädje vinda äter.
Derpå stod hon upp, gräfde uti huset tre grafvar och uppehöll sig
vid dem, gråtande både natt och dag. Men när det blef henne alltför
svårt att vara utan sin son, när hennes oro, hennes längtan och sorg
blefvo henne öfvermägtiga, då uppläste hon följande verser:
Din bild står under mina Ögonlock, och på dig tanker jag, när mitt hjerta slår
och när det Sr stilla;
Kärleken till dig uppfyller min kropp, likasom saften fyller frukten på grenen.
Och när jag icke ser dig, är milt hjerta beklämdt, och måste belackarns billiga
min klagan.
O du, som jag älskar så högt, och (ftr hvars skull jag blifvit ännu mer bedröfvad än
jag är dig hängifVen,
Frukta den Allbarrabertige för min skull och haf misskund! Kärleken till dig har
låtit mig smaka dödens qval.
T»»ca »f|i Ba P|itt. VI. B. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
