Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
UKBÄTTKLSEN OM
Vi återvända nu till hennes son Hasan. När denne kom till
konungadöttrarna, besvuro de honom att stadna hos dem i trenne månader,
och när denna tid gått till ända, redde de till afskedsskänker åt honom,
tio kamelbördor guld och silfver samt en kamelbörda matlörråder,
hvarefter de bådo honom begynna sin resa samt följde honom till vägs. När
de följt honom ett stycke, bad lian dem vända om, och de nalkades lör
att omfamna honom och bjuda honom farväl. Först nalkades den
yngsta konungadottern, omfamnade honom och grät, tilldess hon svimmade.
Hon hemtade sig dock och uppläste följande verser:
När skall den eld, som nu tändes genom skilsmessan, Wi släckt genom dia
återkomst ; när skall min trängtan bli slut genom din närvaro, och när skola vi bli
såsom vi varit?
Skilsmessan? dag har uppfyllt mig med skräck och har bed rö (Va t mig; atljag måste
taga afsked a T dig, o min herre, har ökat rein smärta.
Efter henne nalkades den andra konungadottern, omfamnade honom
och uppläste följande:
AU taga afsked af dig, är detsamma som att taga afsked af lifvet; och att ISrlon
dig, är som au förlora vestanvindens flägt.
Din frånvaro är lik en eld, som bränner miu hjerta; men i din närvaro ajalcr
jag Paradisets fröjd.
Deras exempel följdes af de öfriga konungadöttrarna, hvilka alla
omfamnade honom och uppläste en vers. Derpå tog Hasan afsked af dem.
Han gröt, tilldess lian svimmade, så påkostande var det honom att
skiljas ifrån dem, och han upprepade dessa verser:
På afskedets dag runnö mina tårar likt perlor, och af dem gjorde jag mig, för lit
så säga, ett perlband.
KamcldriiVaren manade på sina djur med sång; men hos mig fanns ickc kraft.
icke tålamod, och miu hjerta var icke bos mig.
Jag bjöd dem farväl, aflägsnade mig derpå med sorg och öfvergaf de stallen, der
jag vistats i glädje.
Jag vände tillbaka, — tung var min väg! — och min själs enda tröst var hopptf
att komma tillbaka och se dig.
O min vän, lyssna till kärlekens ord I Gud förbjude, alt jag skulle tala, och dia
hjerta icke behålla mina ord uti minne!
O min själ, när du lager afsked ar dem, tag också afsked af lifvets glädje ott
önska icke au lefva mer I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
