Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
rerattel8kn om
återvända, annat än med min hustru, eller ock skall döden bli min lott
Derpå började ban åter gråta, veklaga och uppläsa verser; och när han
slutat dem, förstod sheikhen, att han icke skulle afstå ifrån sitt syftemål,
om han än skulle offra sitt lif. Derföre räckte han honom brefvet, bad
för hans välgång, sade honom, huru han skulle bära sig åt, och tillade:
uti detta bref har jag anbefallt dig på det bästa hos Abii-r-Ruwqsh,
sonen af Balkis, Iblis’, den förbannades, dotter; ban är min sheikh och min
lärare, och allt menniskosliigtet samt alla andar ödmjuka sig infor honom
och frukta honom. Derefter tillade han: gack och förtrösta på Guds
välsignelse!
Hasan begaf sig å väg och lemnade lösa tyglar åt sin häst, som
flög framåt med honom snabbare än blixten. Den hastiga ridten
fortsattes tio dagar efter hvarandra, tilldess Hasan rätt framfur sig blef varse
ett ofantligt stort föremål, som han icke kunde tydligt urskilja, men som
var svartare än natten och fyllde all rymden mellan öster och vester:
i- detsamma, som han varseblef detta föremål, såg han sig omgifven af
hästar, talrikare än dropparne i en regnskur, så att ingen kunde säga
deras tal och ingen möjlighet syntes att undkomma dem, och de började
skubba sig mot Hasans häst. Hasan blef rädd och fruktade för denj,
men fortsatte icke. desto mindre sin ridt, omgifven af alla hästarna,
tilldess han kom till den grotta, som sheikh Abd el-Kuddus hade beskrifvit
tör honom, och vid hvars ingång hästen stadnade. Hasan satt af och lade
tyglarna på sadeln; hästen begaf sig inåt grottan, medan Hasan stadnade
vid ingången, såsom sheik Abd el-Kuddus hade tillsagt honom. Der stod
Hasan och tänkte på sitt äfventyr, huru det skulle slutas, försänkt i
tankar och ovetande om hvad som skulle hända honom. Vid ingången till
grottan stadnade han fem dagar och fem nätter, sömnlös, fördjupad i
tankar, nedslagen och besinnande, att han öfvergifvit sitt hem, sina
stallbröder, sina anhöriga och vänner, med tårfyllda ögon och sörjande hjerta.
Han kom derjemte ihog sin moder och tänkte på det, som möjligtvis skulle
kunna vederfaras honom, på skilsmessan ifrån hustru och barn samt på
de lidanden, som han utstått; slutligen började han uppläsa några
skalde-qväden; men dessa hann han icke sluta, då sheikh Abu-r-Ruwejsh kom ut
till honom der han stod. Han var svart och klädd i svart klädebonad;
och så snart Hasan blef honom varse, kände han genast igen honom på
den bteskriftiing, som Abd el-Kuddus gifvit hf sheikhen. Han kastade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
