Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
BERÄTTELSEN OM
älskade; snart böljade ban gråta och veklaga samt upprepade fö|jande
verser:
En vestan vind flägtade från det ställe, der den älskade Ir; men mig ser du
vansinnet nära af öfverdrifven sorg.
Föreningens natt är som en solbelyst morgon, skilsmessan dag deremot är som
svartaste natt.
Att taga afsked af en vän är djupt nedslående, att skiljas frin den älskade är
olidlig pliga.
Öfver hennes grymhet vill jag klaga endast för henne. Ingen vän eger jag Månd
menniskor.
Att bli likgiltig för dig är omöjligt; den föraktliga belackaren kan icke göra mitt
hjerta likgiltigt.
O du, som Icke bar din like i älsklighet, min kärlek har icke sin like. O du, hvari
jeranlike icke finnes, mitt hjerta finns icke mer.
Hvem som säger, att ban älskar dig, och fruktar lör tadel, han är tadelvärd.
Nu befallde den gamla, att trummorna skulle gifva signal till aftåg,
och hären satte sig i rörelse, men Hasan följde med gumman.
Försjunken i bekymrens haf, var han bedröfvad i sitt lyerta och upprepade
sorgeqväden, medan den gamla uppmanade honom till tålamod och
tröstade honom; men han förmådde icke lugna sig och gaf ingen akt på
det, som hon talade till honom. Så fortsatte de färden, tilldess de
anlände till den första af de siu öarna, eller Foglarnas ö; men när de satte
foten derpå, föreföll det Hasan, som skulle hela verlden vändas upp och
ned, så yr i hufvudet blef han af skränet. Hans hufvud värkte och hans
förstånd svindlade, hans ögon förblindades och hans öron stoppades till;
han fruktade högeligen och trodde sig skola dö samt sade vid sig sjelf:
om detta är Foglamas Land, hurudant skall de Vilda Djurens Land di
vara? När den gamla qvinnan Shawahi såg honom i detta tillstånd, log
hon åt honom och sade: o min son, om det förhåller sig så med dig
på den första ön, huru skall det då bli, när du kommer till de öfriga?
Då började han uppsända böner till Gud, ödmjukade sig inför Honom
och bad till Honom om hjelp i den bedröfvelse, hvarmed han blifvit
hemsökt, bönfallande om Guds bistånd till sina önskningars ernående.
Färden fortsattes igenom Fogellandet, och de anlände slutligen till Andarnes
Land; men när Hasan väl kommit dit, fruktade han sig och ångrade,
att han vågat sig dit. Åter ropade han om tyelp till Gud (Hans namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
