Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oe
berättelsen (hf
ban skulle gå eller hvar han skulle sGka en tillflyktsort. Verlden, så vidsträckt
hoQ är, syntes honom trång, och han fann ingen som kunde samtals med
honom och fröjda honom med sitt sällskap, ingen, som ville trösta
honom, ingen, som han kunde rådfråga, ingen, af hvilken han kunde
begära hjelp, eller hos hvilken han kunde söka tillflykt. Derföre var han
öfvertygad om sitt förderf, ty han var ur stånd att resa sig och visste
ingen, med hvilken Ijan kunde göra sällskap; han kände icke heller vägen och
var ur stånd att genomvandra Andarnes’Dal samt de Vilda Djurens och
Foglarnas Land; derföre misströstade han om sitt lif, derföre grät han och
fällde tårar, tilldess han svimmade; och när han sansat sig, tänkte ban på
siua barn och sin hustru, på att hon skulle koinma till sin syster samt
på det, som möjligen kunde hända henne hos drottningen, hennes
syster. Han ångrade, att han kommit till detta land, och att han icke
lyssnat till någons varningar; han upprepade några sorgliga verser och
började derpå sin vandring återigen, tilldess han kommit ut ur staden ned
till floden, och utmed dennas stränder gick han, icke vetande hvart ban
skulle taga vägen.
Hans hustru, Menår es-Sena, hade beslutit att anträda sin resa på
andra dagen eiter den, då den gamla qvinnan begifvit sig å väg. Inan
hon ännu börjat sin färd, si! då kom konungens, hennes faders,
kammarsven ■ in till ’henne, kysste golfvet inför henne och sade till henne: o
drottning, din fader, den öfversta konungen, helsar dig och kallar dig
inför sig. Hon stod upp och begaf sig med kamfnatsvennen till sin fader
lör Att. spörja hvad han önskade. När hon kommit till sin fader, lät han
henne taga plats bredvid sig t>å soffan och sade till henne: o min
dotter; vet, att jag i denna sistförflutna natt sett en syn, tiU följd af
hvilken jag börjat hysa farhogor för dig och beforar, att denna din resa skall
bereda dig länge fortfarande Sorger. Sade hon: hvarföre, o fhder? Och
hvad såg du uti sömnen? Han svarade: det tycktes mig, som trädde jag
in uti ett skatthvalf, der jag såg stora rikedomar, diamanter och
ädelstenar uti öfverflöd, och det tycktes mig, som behagade mig bland alla dessa
skatter och bland alla dessa ädelstenar ingenting annat än $ju perlor, de
sküuaste ibland allt, som der fanns att skåda. Och bland de $ju
per-lorna valde jag en, som var den minsta ibland dem, men dock den
skönaste och mest glänsande; och det tycktes mig, som hade jag tagit henne
i min hand för det hennes skönhet behagade mig, och som hade jagmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
