Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HASAR AF IA8RAH.
109
rads icke; ty vi Sro till din tjenst, tilldess vi lyelpt dig hem till ditt land 1
För allt detta tackade Hasan dem och sade till dem: måtte Gud belöna
eder val. Derefter tillade han: skynden med hästarna! Och de svarade:
vi höra och lyda!
Derpå stampade de i marken, hvarefter denna remnade, och de
försvunno deri för en liten tid; men snart visade de sig återigen, och si!
nu hade de med sig trenne sadlade och betslade hastar, hvilkas sadlar
framtill voro försedda med ett par sadelpåsar, af hvilka den ena innehöll
en med vatten fylld iaderflaska, den andra åter var uppfylld med
matvaror. De förde fram hBstarna, och Hasan satte sig upp på den ena, med
ett af barnen framför sig; hans hustru besteg den andra springaren och
tog likaledes det andra barnet framför sig uti sadeln, hvarefter Shawahi
lemnade sin urna och satte sig upp på den tredje hasten. Dermed
började de sin ridt och färdades hela natten, tilldess morgonen kom, då de
veko af ifrån vägen och redo framåt emot ett berg; men hela tiden
upphörde deras tungor icke att uttala Guds namn. De redo hela dagen framåt
qtmed berget, och medan de så färdades framåt, blef Hasan varse en
spöklik skepelse, som hade utseendet af en pelare och sträckte sig högt
upp i luften lik en mot himmelen uppstigande rök. Då uppläste han
några verser ur Korån och bad om tillflykt hos Gud undan Satan, den
förbannade. Det mörka föremålet började synas tydligare, ju närmare de
kommo dertill, och när de kommo ända fram till detsamma, fUnno de det
vara en Efrit, hvars hufvud var likt en hög kupol; hans betar voro som
jernhakar, hans näsborrar som vattenkannor, hans öron stora som
sköldar, hans mun liknade en ofantlig håla, och hans tänder voro som
pelare af sten. Han hade händer som kastskoflar och ben såsom
skeppsmaster; hans hufvud förlorade sig uti molnen, men hans fötter hvilade på
jorden, omgifna med ett moln af rök. När Hasan betraktade denna Efrit,
bugade sig den sistnämnde och kysste marken inför honom samt talade
till honom: o Hasan, räds icke för mig! Jag är höfding öfver dem, som
bebo detta land, och är detta den första ön bland öarna Wåk-Wàk. Jag
flr en Musulman och bekänner Guds enhet; och jag har hört talas om
dig samt visste, att du skulle komma; men när jag fick kunskap om huru
det förhöll sig med dig, fick jag en längtan att begifva mig från
trollkarlarnes land till ett annat land, der det icke finnes någon invånare,
hvarken af menniskor eller andar, och der vill jag lefva i enslighet och al-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
