Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
bërAitelse* om
lena samt dyrka Gud, tilldess min bestämda tid gått till ända. Af detta
skäl önskade jag få beledsaga er och vara er vägvisare, tilldess ni
kommit ifVån dessa öar; men blott nattetid skall jag visa mig for er. Vartn
derföre vid godt mod hvad mig beträffar, ty jag är en Musulman, likasom
j ären Musulmän. — När Hasan hörde dessa andens ord, blef han högeligen
glad och ansåg sig säker om att lyckligen komma undan. Hait vände sig
till honom och sade: måtte Öud belöna dig väl! Följ med oss och
fur-trösta på Guds välsignelse! — Till följd deraf gick anden framför dem,
och de började samtala och skämta ined hvarandra. Deras fyertan hade
blifvit lugna, och deras bröst utvidgades; och Hasan började för sin liustra
berätta allt det, som hade vederfarits honom, och hvad han hade utstält.
Så fortsatte de sin filrd hela den följande natten, ända till morgonen, och
hästarne förde dem framåt så snabbt som den bländande blixten; men
när det blef dager, togo de till sina sadelpåsar och spisade af det, som
de hemtade fram derur, samt drucko af vattnet i läderflaskonia. Derefter
fbrtsatte de sin resa med skyndsamhet och färdades vidare, med anden
framför sig; men han hade tagit af vägen med dem och fört dem in på
en annan obanad stig lätigsutmed stranden af hafvet.
Så färdades de genom dalarna och ödemarkerna under en hel
månads tid; men på tretiondeförsta dagen uppsteg der midt emot dem eß
stoftmoln, som bortskymde utsigten för dem och förmörkade solens ljus.
När Hasan detta såg, bleknade han; de hörde ett oroväckande buller,och
den gamla qvinnan vände sig till Hasan samt yttrade till honom: o min
son, här komma härskarorna från öarna Wåk-Wåk; de hafva hunnit upp
oss, och snart skola de hafva oss i sitt våld. Då sade Hasan till henne:
hvad skall jag göra, o min moder? Hon svarade: slå med stafven emot
marken! Han gjorde så, och genast trädde de sju konungarne upp,
helsade honom, kysste marken inför honom och sade: ditt hjerta vare icke
bedröfvade ej heller rädes! Glad öfver deras ord, sade Hasan: j hafven
gjort väl, j herrskare öfver andar och gastar. Nu är det eder tid. —
Sade de till honom: stig upp, du, med din hustru och dina barn samt
henne, som följer med dig, högt uppe på berget, och låt oss drabba
tillsammans med dem, ty vi veta, att ni hafven rätten på er sida, men att
de hafva orätt, och Gud skall försvara oss emot dem. Hasan, hans
hustru och barn samt den gamla qvinnan- hoppade genast ned ifrån häslarna,
släppte dein lösa och stego Uppför berget. 1 detsamma nalkades drott-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
