Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berått elsen 011 f1skarbn kbalif.
121
ø
ÅTTAHUNDRADE TRET10NDEFÖRSTA TILL ÅTTAHUNDRADE
FYRATI ONDEFEMTE NATTEN.
Berättelsen om Fiskaren Kh&lif.
I fordna dagar bodde uti staden Baghdad en fiskare, som hette
Khalif, en fattig man i små omständigheter, och som aldrig varit gift.
Nu hände det sig en dag, att han tog sitt nät och gick dermed ned till
floden, såsom det var hans vana, på det han måtte fånga litet fisk före
de öfriga fiskrarne. När han kom ned till floden, omgjordade han sig och
vek upp sina ärmar, gick ned uti vattnet, bredde ut sitt nät samt
kastade det första gången och den andra; men ingenting följde med, när
han drog upp detsamma. Så kastade han ut nätet tio gånger efter
hvartannat; men aldrig ville någonting följa med, då han drog det upp. Hans
bröst blef beklämdt och hans hjerta bedröfVadt öfver denna motgång, och
han sade: jag anropar om förlåtelse Gud, den Högste, utom hvilken det
icke finnes någon gudomlighet, den Lefvande, den Evinnerlige; och jag
vänder mig ångerftillt till Honom. Det finnes ingen kraft eller magt
annat än hos Gud, den Högste, den Störste! Hvad Gud vill, det sker; och
hvad han icke vill, det sker icke. Lifvets uppehälle förlänas af Gud
(Hans vare magten och härligheten!), om Gud vill förunna sina
välgerningar åt trälen, kan ingen hindra Honom derifrån; men vill Han
trä-len ingenting förunna, så blir denne utan allt. Och i sin öfverväldigande
sorg uppläste han följande versrader:
Når ödet slår dig med en olycka, så skall du styrka dig med tålamod, för alt bira
henne, och vidga ditt bröst,
Ty Herren öfver alla varelser skall i sin mildhet och godhet låta glada tider följa
efter de bekymmerfulla.
Derefter satte han sig ned, föll i djup tankfullhet öfver sin olycka
och sänkte hufvudet mot jorden, upprepade åter några versrader och sade
vid sig sjelf: jag skall kasta ut nätet äfVen denna gång och förtrösta på
Gud; må hända skall Han icke låta mitt hopp komma på skam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
