Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fiskaren khalif.
149
svarade: Allah bevare denøa kista, soin bragt mig till fattigdom! För
henne har jag gifvit allt hvad jag hade och är nu blifven en tiggare. —
Återigen log jungfrun och sade till honom: statt upp och försök att hos
dina grannar få någonting, som jag kan Sta, ty jag fir hungrig!
Khalif stod upp, lemnade rummet och ropade: hören hit, grannar!
De, som lågo i sin sömn, vaknade dervid och (Vågade: hur Sr det med
dig, o Khalif? Han svarade: o mina grannar, jag fir hungrig och har
ingenting att ata. Då kom en ned till honom med en kaka bröd, en
annan med en beta bröd, en tredje med ett stycke ost och en fjerde med
en gurka, så att ban snart hade ett helt fång med mat, hvilket han bar
in i kammaren, lade för henne ocfi sade: at! Men hon skrattade åt
honom och sade: huru skall jag äta af detta, då jag icke har en skål
vatten att dricka ur, utan måste fVukta, att någon bit fastnar mig i halsen,
så att jag dör? Sade Khalif: jag skall skaffa dig vatten i denna kruka.
Dermed tog ban krukan och gick med henne midt ut på gatan samt
ropade: grannar, hören hit! De sade till honom: hvad är det för olycka,
eom drabbat dig i denna natt, o Khalif? Svarade han: j hafven gifvit
mig att ata, och jag har ätit; men jag ar törstig, gifven mig derföre att
dricka! Då kom den ena till honom med ett ämbar, den andra med en
kanna, den tredje med en vattenflaska, och han fyllde sin kruka, begaf
sig med densamma hem till sig och sade till jungfrun: min herrskarinna,
nu äro alla dina behof uppfyllda. Hon svarade: sannt; alla mina
närvarande behof ’äro uppfyllda. Derpå sade han till henne: tala nu och
be-rfitta mig dina händelser! Hon svarade: ve dig! Om du icke kBnner mig,
skall jag beratta dig, hvem jag är. Jag är Kut el-Knlub, khalifen Harun
Er-Rashids slafvinna. Furstinnan Zubydeh blef svartsjuk på mig,
düf-vade mig med bendj och lät lägga mig uti denna kista. — Hon fortfor:
prisad vare Gud, för det detta inträffade och för det, att någonting annat
icke inträffade! Men detta har händt mig blott för din lyckas skull, ty du
Bkall otvifvelaktigt af khalifen erhålla en ansenlig penningesumma, som
skall göra dig till en rik man. — Då sade Khalif till henne: var icke
det Er-Rashid, i hvars palats jag var fängslad? Hon svarade: jo! Han
fortfor: aldrig har jag sett någon girigare än han är; den der piparen, som
saknar både godhet och förstånd. Han lät nämligen i går tilldela mig
hundrade slag af en käpp och gaf mig ett enda guldstycke, ehuru jag
undervisat honom i konsten att tiska och gjort honom till min bolags-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
