- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / VI. Bandet /
151

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fi8kaien khalif.

151

Moh&in, lemna dom* man tusen guldstycken; men kommen strax tillbaka
hit med honom! — De bftgge slafvarne följde Khalif till
penningevexla-rens bod’ och sade: o Mohsin, lemna denna man tusen guldstycken!
MoUsin lemnade honom, guldet, hvilket mottogs af Khalif, som vände om
med de; bägge- slafvarne till deras husbondes bod; der funno de Ibn
El-Kiroås ridande- på en mula, värd tusen guldstycken, samt omgifven af
mamluker och tjenare; men bredvid hans mula stod en annan, henne lik,
och äfvenledes| Sadlad oeh betslad. Nu sade juveleraren till Khalif: i
Allahs nattn, sHtt dig upp på denna mula! Khalif svarade: jag vill icke
sitta upp. Vid Allah, jag fruktar, att bon skall kasta mig af sin rygg.
— Men köpmannen Ibn El-Kirnäs sade icke desto mindre till honom.- vid
Allah, du måste sitta upp! Då gick Khalif närmare för att sätta sig upp;
men han satte sig baklänges på mulan, fattade henne i svansen och
började skria; d| kastade mulan honom till marken, och folket skrattade;
nen Khalif’ reste sig upp och yttrade: sade jag dig icke detta? Jag vill
icke rida på denna stora åsnan.

Ibn El-Kirnäs lät nu Khalif stadna qvar i bazaren, men begaf sig
till de Rättroendes Behärrskare och gaf honom underrättelse om jungfrun,
hvarefter han återvände och förde henne till sitt eget hus. När Khalif
begaf sig hem för. att träffa juugfrun» såg han alla sina grannar samlade
utanför siu bostad, och hörde dem säg«c sannerligen, i dag står det
besynnerligt tall med Khalifl Hvarifrån har denna jungfru kommit i hans
hAodet?’— Och en af dera sade: den mannen är en bof. Sannolikt har
han varit rusig, träffat henne på vägen och släpat henne med sig hein;
men nu har han aflägßnatsig, när han kora till medvetande af sitt brott. —
Medan de så talade, si! då nalkades Khalif till dem, och de sade till
honom: hur står det till med dig, stackars man? Vet du icke hvad som
händt hos dig? Han svarade: nqj, vid Allah! Och de sade.- just nu
kommo några mamluker och togo din slafvinna; dig sökte de också, men
funno .dig icke. Frågade Khalif: huru kunde de taga min slafvinna? Och
en sade: om de råkat honom på vägen, så skulle de hafva dödat honom. •
Khalif egnade dock, ingen uppmärksamhet åt dem, utan skyndade i
fyrsprång i tillbaka till Ibn El-Kirnàs’ bod; han såg honom rida bort och
sade till honom t vid Allah, detta är icke rätt handladt af dig; du har fört
nng bakom>>Uu3et och sändt’.ut dina mamluker, som släpat bort min
slafvinna. Men> köpmannen svaiade: dia. galning, kom hit och håll dig tyst!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/6/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free